Läsaren fängslar författaren

Postat den 30/01/2011 av Anne-Marie Körling

Läsaren fångar också författaren. Har man upptäckt sin författare och författarens berättelser och vill ha dem just så kanhända att författaren tvingas stanna i sin berättarform. Tillåter vi överskridanden? Gränsöverskridanden? Klarar vi av att inte känna igen oss? Hur generös är läsaren?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Mitt inlägg om ämnen 1913
  2. Läsaren i stolen bredvid
  3. Klassrumsmiljön fängslar mig – på riktigt
Det här inlägget postades i Litteratur och läsning och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Läsaren fängslar författaren

  1. Plura skriver:
    30/01/2011 kl. 11:38 f m

    Det var en ny tanke du planterade i mitt huvud. Hur är det med oss som skriver. Gör vi det för att tillfredsställa läsaren eller oss själva. Om vi gör det senare kan det ju hämma berättandet tänker jag.

    När jag skriver har jag oftast tanken att det här vill jag berätta för ingen annan har gjort det. Enkelt sagt, skriver jag till mig själv och ingen läsare. Men finns det en läsare som tycker om det jag skrivt, jätte kul.

    Men blir det en succé förpliktigar det ju för den som skriver. Det har skapats förväntningar som ska levas upp till.

    Tankar från Plura en reflekterande sista söndag i januari 2011.

Kommentarer är stängda.