Läsaren fångar också författaren. Har man upptäckt sin författare och författarens berättelser och vill ha dem just så kanhända att författaren tvingas stanna i sin berättarform. Tillåter vi överskridanden? Gränsöverskridanden? Klarar vi av att inte känna igen oss? Hur generös är läsaren?
Här är jag. Hej HOPP!
-
Senaste blogginläggen:
- Faran med att benämna ord som svåra 2022-08-10
- Prestationernas gissel – att skynda att lära 2022-08-09
- En dag i elevens liv i skolan 2022-08-08
Kategorier
Korlingsord på Twitter
- Uppstart: Läs tillsammans. Ge ett gemensamt innehåll. Läs något högt. Samlas. Prata om det som hör ihop med skolan… https://t.co/LZkQPxHXux about 3 hours ago from Twitter Web App
Artiklar på andra ställen:
OM ATT STAVA RÄTT:
https://skolvarlden.se/artiklar/konsten-att-ratta-ratt-anne-marie-korling-om-att-utveckla-stavning
https://news.cision.com/se/gothia-kompetens/r/fran-stavfel-till-stavratt---ny-bok-av-anne-marie-korling,c3327044
https://www.svd.se/smartaste-sattet-att-retta-ett-stavfel
Arkiv
TOMAS TRANSTRÖMER:
"Uppdrag: Att vara där man är".Lev Vygotskij:
Talspråket är alltid begripligt för barnet; det uppstår ur ett levande umgänge med andra människor, det är en fullkomligt naturlig reaktion, barnets reaktion på vad som händer omkring det och berör det.
Det var en ny tanke du planterade i mitt huvud. Hur är det med oss som skriver. Gör vi det för att tillfredsställa läsaren eller oss själva. Om vi gör det senare kan det ju hämma berättandet tänker jag.
När jag skriver har jag oftast tanken att det här vill jag berätta för ingen annan har gjort det. Enkelt sagt, skriver jag till mig själv och ingen läsare. Men finns det en läsare som tycker om det jag skrivt, jätte kul.
Men blir det en succé förpliktigar det ju för den som skriver. Det har skapats förväntningar som ska levas upp till.
Tankar från Plura en reflekterande sista söndag i januari 2011.