– Jag blir mest fundersam över att man i TV visar hur eleverna lära sig allt i matematik på två timmar, sa en lärare jag talade med.
Jag tror i och för sig att en bra pedagog/lärare kan göra underverk med elevernas okunskaper och ge dem såväl redskap som lärande, men då kan det handla om att få eleven att se mönster kring det eleven kan styckvis och inte helt. Jag tror att en lärare på tu man hand med en eller två elever kan göra fantastiska saker med elevens kunskaper, alltså de som redan finns där, men som på ett eller annat sätt har kapslats in av dåligt självförtroende och andra hinder som gör det svårt för eleven.
Jag minns en berättelse om en elev, som satt och drömde om allt annat än skolan i skolan. Jag skulle tro att han var såväl understimulerad som bortglömd som lärande, kanske mer ihågkommen som en aning störande och pratande, som kom hem och berättade att han hade fått en så bra lärare.
Det visade sig att den där läraren som var så bra gick omkring i klassrummet, stannade upp och undervisade från olika platser i rummet, lade sin hand på trötta elevers axlar och väckte upp dem med sin närvaro, sin berättelse och sin undervisning.
Eleven minns dessa lektioner. Då lärde han sig mycket och berättade livligt om det han lärt sig. Jag minns att jag tänkte att ”handpåläggning” kanske kan vara en väg till förflyttning av kunskap. Jag tror att just den läraren förstod sin egen vikt i guld och att läraren inte dömde ut eller värderade ned eller upp, utan var sitt ämne nära och ämnet troget. För att hålla fokus krävs ett innehåll.
Att verka i Vygotskijs anda och använda sig av det teoretiska i praktiken krävs att man vet att alla elever har rätt att hamna i sin egen utvecklingszon och ta sina stapplande lärande steg där och det tillsammans med en lärare. Franska revolutionen blev därför en berättelse vid ett köksbord därhemma därför att eleven fått uppleva relation och kontakt med sin lärare. Långt senare sa samma elev att han övervägde att bli historielärare men lade det åt sidan för framgångsrika studier i matematik. Ett ämne som han under hela sin skolgång aldrig fick uppleva smaken av, kreativiteten i, logiken med och resonemanget kring. Han kom att hämta hem sina egna kunskaper via nätet och använde sig av sin egen lärande vilja för att ta sig till sina egna uppställda mål fjärran från skolans.
Jo, jag tror visst att en lärare kan göra underverk tillsammans med en elev. Men jag tror inte på det snabba och det förenklade. Jag tror att lärare som kan se vet hur de ska ge eleverna självförtroende att våga pröva och kanske också hjälper eleverna att se att de faktiskt äger kunskap inom sig, ännu bara så outtalat, oprövat och orelaterat.
Lärarens roll är att vara i relation till ämnet, till eleven och till elevens lärande horisont. Då kan magiska saker hända. Men det tar tid. Mycket tid.
Ja, kanske tror föräldrar efter att ha sett programmet att man kan fixa till ett väldigt dåligt betyg i exempelvis svenska på några fjuttiga lektioner. Det är omöjligt. Men man kan hinna att väcka ett intresse om man själv är fokuserad på sitt ämne och vill ge eleverna nycklarna till något väldigt betydelsefullt, som att utveckla sitt språk, sina tankar och se hur saker och ting kan bli till.
Jag tycker att Monica beskriver detta så väl i sin blogg varför jag hänvisar dit.
Precis 🙂
Men inte var det slutkunskap och slutbetyg han ”fixade”? Det var ett delprov, två moment skulle testas av. För mej en stor skillnad.
Lotta
Så bra att du förtydligar det. Det är lätt att tro att det är något helt annat, nästan ett mvg för hela ämnet. Vilket vi förstår att det absolut inte kan vara. A-M