Igår räknade vi med årtal. Det var roligt. Jag gjorde en modell för hur jag räknar med årtal. Sedan fick eleverna räkna med årtal. De fick utgå från vilka årtal de ville. Jag hörde hur mina berättelser om andra världskriget och dessa årtal kom att användas, jag hörde årtal om Titanic, jag hörde årtal om mormor och morfar… jag hörde svåra årtal från långt tillbaka i tiden.
Idag visade en elev upp sin arm.
– Va… vad har du skrivit… frågade jag.
– Hade inget papper och jag behövde räkna ut. Jag sms:ade mamma och pappa och fick lite årtal av dom. Sedan räknade jag ut dem på armen.
Det var två helt korrekta årtalsuträkningar. Och jag fick se det jag tycker allra mest om att se; elever som finner kunskaperna användbara och därför prövar dem utanför skolsituationerna. Sms sändes under lektionen. Ja, jag tillåter mina elever att använda sina redskap.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
