Att bilda sig en uppfattning – vilken underbar mening egentligen! Det betyder ju att vi innan uppfattningen gjort en hel del underbara saker – utbildat oss, tänkt, grubblat, värderat, undersökt, läst på, samtalat om, diskuterat, vägt för och emot, fått generalisera, mött andra tankar – alltså är en uppfattning något som behöver tid på sig att utvecklas. Kanske en livslång tid. Däremot:
Att äga en uppfattning som inte ständigt utsätts för – frågor, diskussioner, öppenhet, samtal, påverkan – kan utvecklas så som den utvecklades hos en terrorist i Norge. Jag tänker att vi ska aktivera sagan – Katten på råttan, råttan på repet – och bita oss fast i våra funderingar, ställa frågor till unga människor, påverka med undervisningar så att vi ständigt kan rucka på något fast och tillslutet. Allt lärande och tänkande måste få något slags rum i det gemensamma annars är det inte möjligt att förändra, rikta ljus mot, skapa frågor som fäller korthus – dvs att vi i gemenskapen med varandra i verkligheten – ska vara tanken öppen. Det måste en nyfiken katt på en ensam tankeråtta med allt vad sedan följer.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
