DÄR STÅR JAG OCH SER MIG OMKRING!
Att plötsligt vara helt ensam på offentliga platser är spännande. Dessa stora platser blir plötsligt så ofantligt stora. En skola utan elever är en jätteplats, en tågstation utan passagerare är en gigantisk plats, en flygplats utan … en matvarubutik utan kunder är en fullkomligt ödslig plats. Jag står mitt i Stockholms centralaste delar och finner mig helt ensam. Då kan jag se mig omkring! Hur ser det egentligen ut här? Och vad händer om jag börjar sjunga, dansa och tillåta mig att bli lite privat och ta platsen i besittning? Och då den första personen kommer till denna plats, vad händer om jag hälsar och säger välkommen till detta ofantliga offentliga rum?
Anne-Marie