Jag läser en artikel av Martin Gelin i DN Boklördag 26 augusti 2011 om hur skollivet var en gång i tiden för de idag lyckade. ”Just de egenskaper som skapar utanförskap i skolan – kreativitet, integritet, frispråkighet, entusiasm inför att läsa och gräva ned sig i till synes obetydliga ämnen – kan vara väldigt hjälpsamma senare i yrkeslivet.”
Jag tänker att alla de ord som skapar det där utanförskapet i skolan finns som skolans uppdrag i Lgr 11 inledande delar. Och varför lyckas vi inte? Är det för att vi har tagit fostransuppdraget i nyporna och behöver kontrollen över såväl innehåll som eleverna att vi stryper något? Jag vet inte. Hur ser vi på ”nörden”?
Jag gillar inte uttrycket men har träffat många elever som har just det här intresset för något speciellt. Kanske skolan inte förstår vilka krafter som finns i den som är intresserad och som själv förkovrar sig och vill undersöka, pröva och utveckla. Det kanske inte ens handlar om lärande i skolsammanhang – utan något som skolan betraktar som något vid-sidan-av, i värsta fall kommenterar nedvärderande under utvecklingssamtal därför att eleven brister i något annat skolämne. Jag skriver i min kommande bok ”Nu ler Vygotoskij” om hur skolan kan bygga läroplan, med försiktighet, kring elevernas intressen. Att de som intresserar utanför skolan också har en plats i skolan.
Jag läser vidare i artikeln och med sorg om hur man i en årskurs sjua kan sätta upp orden ”- Håll ut! Det blir inte värre än just nu.” Hur gör skolan så att den som är vid sidan om och av som står där med sitt utanförskap och låtsas-sms:ar ut mot intet utan istället får känna och uppleva ”sin unika egenart” (orden hämtade från sidan 7 i Lgr 11) och uppleva växandets glädje. Läroplanen skriver också att ”skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.” Japp!
”Att vara annorlunda betyder inte att det är något fel på dig” skriver Martin Gelin i sin artikel. Och det är kanske det skolan inte accepterar. Du får inte vara annorlunda. Inte heller stirra för djupt i ditt intresse utanför skolan. Taket för vad som är normalt sjunker ständigt och vi kommer om vi inte aktar oss sitta i en mycket liten skollåda och missa de som tänker utanför den. Skolåren är långa och många, för flera plågsamma och istället för utvecklade särkunskaper betraktas en del elever som sär. Allt kan tillföras skolan, vara öppet för samtal och diskussion, någon tystnad kring intressen tror jag inte alls på.
– E ja en nörd? kan man fråga sig då man djupdyker i något märkligt pedagogiskt dilemma och tycker att världen är fantastisk därför att man vill ner och fördjupa sig i det. Nörd är mer av en teknisk kunnig person.
Jag tror att jag är en ”nörd”. Jag har ett livligt och engagerat förhållande till skolfrågor. Som vuxen kallas jag ibland sakkunnig, i andra sammanhang för visionär. Igen har kallat mig nörd i öppna rum och sammanhang. Jag är vuxen och mitt engagemang är mig fritt. Som elev i årskurs sju var jag absolut inte en nörd utåt sett. Men i min kammare läste jag barnpsykologi och teorier utan att berätta det för någon. Mitt enda mål i årskurs sju var att få vara som alla andra. Jag ville ingå. Jag köpte jeans på Gul och Blå och hade en jätteball jacka som stack ut ordentligt. Men å andra sidan – ingen frågade mig om vad jag specifikt ville lära mig eller fördjupa mig i.
Och vad vill eleverna idag, vad grottar de ned sig i? Vi behöver idéerna, intresset och fördjupningarna. Och vi behöver höja taknivån i alla skolor och i alla lärarhuvuden. Vem vet vad våra elever kommer att kunna göra för mänskligheten i framtiden? Vi ska förvalta möjligheten i var och en av våra elever redan idag. Vi är skyldiga att tänka taklöst. Vi ska göra det! Och erbjuda kommunikation och dialog kring det vi inte kan famna själva.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
