Då vi fokuserar på det vi tycker är ett problem kommer problemet att ständigt vara i fokus. Detta fokus hindrar utsikten. Vi ser inte något annat. Problemet syns i förgrunden. Jag minns en gång då jag oroade mig för min sons skolgång. Jag kunde inte släppa frågan om han hade det bra i skolan. Alla mina frågor till min son var ställda så att problemet fokuserades. Till slut insåg jag att jag själv var en del av problemet. Jag sökte upp skolpsykologen för konsultation. Jag fick ett litet enkelt råd. Pröva att fråga om någonting annat.
Min son fick komma hem och berätta om sådant som var hans skolvardag. Jag hade slutat att sätta fingret i det problem som vuxit jättestort i min föreställningsvärld där oron för det bristande och det problemrika var mitt fokus. Det fanns annat som jag inte ville se, det som också var befriande roligt med skolan. Jag hade blivit problemorienterad. Det hjälpte inte mitt barn.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
