Jag brukar fråga hur elever läser textremsor på tv. Det är en spännande fråga och svaren är många. Genom den frågan kan vi sedan diskutera engelska, läshastighet, förståelse av bildspelet.
Eleverna brukar svara allt från att
- läser nästan hela textremsorna, hinner nästan
- mamma får läsa dem för mig men det hinner hon inte för dom kommer så fort
- jag blir irriterad över hur de översätter – brukar bli lite besviken på att de inte översätter allt
- jag lyssnar nästan bara på vad de säger i filmerna, ja alltså om det är engelska filmer
- textremsorna läser man fast man inte behöver – ögonen vill liksom läsa allt som är skrivet – är inte det jättekonstigt
- Jag läser dem två gånger, ibland en halv gång till …
Textremsor på TV finns att läsa i några sekunder. De är nästan omöjliga att läsa högt för talet är långsammare än den tysta läsning som textremseläsning innebär. Det är därför också ett mått på läshastighet. Nu är jag av den ordningen att vi inte endast ska premiera den snabba läsningen, den långsamma har sina kvaliteter. Men om man inte kan läsa textremsorna är det en demokratisk fråga. Att fråga eleverna om och hur de gör leder också in på frågor kring förståelse av engelska. Många elever, och ganska unga sådana, säger att de lyssnar mer till engelskan, ja om den är i sådan form att de förstår den. En elev jag talade med började berätta om olika engelska dialekter och vad han tyckte var lätt att förstå och vilka var svårare. Den amerikanska var mycket lättare. Engelsk arbetarengelska var jättesvår. Ja, sådana saker kommer vi att samtala om ifall vi vidgar frågorna och vår egen lärarnyfikenhet kring hur elever gör och vilka strategier de använder sig av. Engelskan är spännande att samtala om. Elever tycker i regel att skolengelskan handlar om att kunna skriva den, medan den engelska de verkligen själva kan och behärskar handlar om att lyssna (exempelvis på TV och på spel), tala (många spel handlar om att tala och samtala med andra spelare) samt att förstå språk ihop med rörliga bilder. Det vidgade engelska textbegreppet.
Det är synd att vi talar så lite med eleverna om saker och ting tänker jag alltid. Hur kan vi egentligen veta hur vi ska undervisa och vad de behöver då vi inte inkluderar dem i allt vi gör.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
