Jag var 13 år

Och ingen visste att jag läste psykologi och pedagogik för att förstå och lära. Min första bok var O´Neills Fria Barn Lyckliga Människor. Jag läste sedan annat jag inte förstod eller förstod. Det viktiga var att jag läste och att jag sedan kom att förstå på olika sätt genom mitt uppväxande. Jag läste för jag var nyfiken. Jag läste för jag var intresserad. Det betydde att jag förstod somligt och förstod annat sämre. Då jag läser om som vuxen ser jag annat än det jag såg som barn. Så är det med litteratur. Man växer förbi, om och behöver återvända till den.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.