Jag funderar ofta över hur vi presenterar våra ämnen och uppgifter. Hur vi oftare säger:
– Du behöver inte göra fler … ! till eleverna. Jag hörde mig själv säga så en gång i tiden. Jag satte mig sedan ned och funderade över vad det betydde att jag sa så. Jag kom fram till flera saker:
- Jag signalerade att jag inte riktigt trodde på det jag erbjöd eleverna
- Jag signalerade att det var tråkigt
- Jag signalerade att jag inte tilltrodde eleverna om mer
- Jag signalerade inte utmaningar utan mera ”synd-om-er-att-jag-gav-er-de-här-uppgifterna!
- Jag gjorde uppgifterna tråkiga och erbjöd minsta motståndets tröskel.
Jag kom att förändra mina utmaningar, mitt språk och mina tankar om min undervisning. Jag började med att ta bort ord som ”ni behöver inte göra mer än” och sondera vad som hände om jag inte sa något alls. Jag funderade också om jag själv värderade mina lektioner med tilltro eller misstro. Det slutade med att jag fann att eleverna kom att göra mängder av meningar, tal och att de inte alls behövde tyckas ”synd om”. Mitt förhållningssätt till mina ämnen blir mer rakryggade och min tilltro till elevernas arbetsvilja högre. Jag tillät också mängder av samtal, delande och att eleverna generöst fick dela med sig av de uppgifter de gjorde. Undervisningen utvecklades.