Uppbackning och reperation

Det var en kypare som var alldeles ny. Han missade frukostbeställningar, han missade det rostade brödet, han missade turordning. Han var ny. Och så det blev fel. Det grinades otålighet hos gästerna. – Jag beställde bröd och …

Kyparen skyndande hit och dit. Det var något osystematiskt över alltsammans. Han var stressad. Hans vilja var att göra rätt. Och ju fler fel ju större rörelser och yvigare vilja. Jag kände sådan empati. Så är det att lära. Man hamnar där. I det som blir fel.

Det är kanske det där med reperationen. Hur man reparerar. Det fanns uppbackning på kyparen. Och plötsligt fanns en annan person runt borden, den erfarne. Det uppstod ingen synbar skam, den nye kyparen fortsatte sitt arbete, men arbetsbelastningen blev mindre, stressen minskade och den med erfarenhet gav sitt kunnande till gästerna. Jag tror man kan göra helt tok som den kunnige och mer erfarne i denna situation. Man skulle kunna skambelägga den som inte kunde och det ganska ordentligt. Man skulle kunna glida in och rädda situationen genom att köra över den som inte kan. Man kan göra så. Man kan också vara där när det blir för mycket och se den lärandes väg till erfarenhet.

Jag tror jag såg det sista. Jag tog mitt rostade bröd och en klick  marmelad. Kaffet som slutligen stod framför mig hade ett litet trasigt hjärta i skummet. – I tried very hard to make a heart! Och så är det väl oftast. Vi gör så gott vi kan. Vi vill oftast göra så gott det går.