Julväntan då jag var liten

Jag lärde mig julväntan då jag var liten. Det fanns inget omedelbart och genast. Skulle man till stan för att köpa julklappar fick man längta till den dagen. Jag frågade – är det idag vi ska åka till stan och köpa julklappar?

Och så fick man vänta för det var inte idag utan i morgon. Då slog man sig ned med sin längtan. Julgranen stod i hörnet och påminde om att något skulle hända tids nog. Och vi ägnade oss åt nedräkningen. Dagen för dagen före dagen före dagen före dagen före …

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

1 svar på Julväntan då jag var liten

  1. Plura skriver:

    Det var ingen omedelbar behovstillfredställelse precis på den tiden. Nu ska att ske i ett huj.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.