Bokhandeln dödsrycker en aning. Biblioteken trodde man detsamma om. Ja, det dödsrycks nog lite varstans när man börjar frångå kärnverksamheten. Sen kan man alltid fråga sig vad syftet en gång var och om det ska vara samma syfte jämt och ständigt. Jag tycker att man ska minnas kärnan, polera fram den, gå tillbaka till ursprungstanken.
Jag blir så in i norden lycklig när jag läste i DN häromdagen; om hur bibliotekslånen ökar och barn läser mer och mer. Det är också en skolans verk, ett uppsving för läsförståelse och läsutbildning. Det är givetvis en bibliotekssak att fostra och bejaka, beglädja boken och dess plats – alltså biblioteken. Biblioteket är så mycket mer än en plats för böcker, det är en plats för människan, en demokratisk plats.
Skollagen säger också att de nu ska finnas. Hej hopp vilket arbete för de skolor som slängde ut boken för datorsalen. Jag delar inte uppfattningen om att för det nya ska det gamla bort. Varför kan inte de få finnas sida vid sida, eller hellre, integrerat och gemensamt.
Vi ska verka för att skolbiblioteket är rikt och stort, generöst och tillåtande. Skolan vilar på demokratins grund säger vi ju. Biblioteken vänder sig till alla om vi har dem där alla möts. Så hur centralt syns skolans bibliotek i din skola? Frågan är också vad vi vid skolorna kallar bibliotek?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
