Den mest underbara berättelsen om att läsa böcker

Jag har alltid intervjuat barn, tonåringar och föräldrar, vuxna … ja alla om hur de läser och varför de läser. Det har utbildat mig eftersom jag lär mig om hur man kan tänka, känna och hur man faktiskt läser. Igår berättade en elev i årskurs två detta. Och kraften som läsaren visar…

– Berätta vad du tänker när du läser? frågade jag.

Jag tänker så bra när jag läser. Känslor får jag också när jag läser.

Jag får stora drömmar.  Jag kan drömma om Astrid Lindgrens böcker och Barbro Lindgrens böcker. Jag drömmer att deras böcker finns på riktigt ute i naturen och i världen.

När jag öppnar en bok så kommer det ut några figurer. Som Pippi Långstrump, om hon är stark så kommer hon ut ur boken och in i min dröm.

Man öppnar en sida så kommer det man läser ut ur boken. Man måste fråga dom som är i boken om dom vill gå tillbaka in i den. Det är inte så lätt att få in dom i boken igen. De vill att människor ska se dom på riktigt. Man måste öppna böckerna.

Jag gillade JaquelinWoodsons böcker. Alla slavar kom ut ur böckerna och jag sa till dom som hade slavarna att det är inte bra att göra som dom gjorde och jag fick dom att förstå hur det känns att vara slav. Jag gick in i boken och sa till dom. Slavarna var utanför boken. Där fick dom leva med egna hus, mat och kläder. Det såg jag till och min mamma.

De befriade figurerna ur böckerna och läsarens intåg i böckerna! Jag skrev ner och läste sedan upp det jag skrivit för eleven som nickade. Jag brukar inte värdera berättelser men något i denna får mig att känna obotlig optimism och hopp om det kommande. Den behöver jag!