Vid en del skolor är det synd om böckerna. De ligger en aning slarvigt i hyllorna. De syns kantstötta och inte sönderlästa. Barn som ser hur böckerna behandlas förstår också böckernas värde. Böcker som står hipp som happ, upp och ned, inslängda i skåp och hyllor berättar att böckerna är utan värde. En bok som har fått sidorna sönderrivna är inte en bok som berättar att den är värd att läsa. Ingen har lagat den, ingen har brytt sig om den. Vem bryr sig om läsaren då? Varför ska man läsa när det inte ser ut som det man ska läsa ur har ett värde?
När vi talar om hur barn läser mindre måste vi se över hur vi visar att böcker är något vi själva sätter värde på. Det handlar om att ta hand om böckerna.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
