Eleven arbetar med den bok jag läser. Eleven går i slutet av årskurs två.
Det behövs både och. Inser att jag måste börja så. Padda får inte ställas mot bok. Det digitala behövs precis som boken. Det finns paddor på skolorna. De är i kassaskåp. Förvarade. Skyddade. Omhändertagna. Böckerna kan man se kantstötta och kantnötta i högar som ingen bryr sig om. Ja, om man inte befinner sig i skolbiblioteket där skolbibliotekarien bryr sig om böckerna och ger dem värde.
Jag minns en skola där jag hade uppdrag att lyfta. Det skulle bli inspektion. Och, jo, man visste minsann att inspektörerna också tittade på bokbestånd och bibliotek. Kreativt och hastigt fylldes tomma bokhyllor på böcker av alla de slag. Såg fint ut på avstånd. Men på nära håll stod böckerna upp och ner, en geografibok intill en bok av Gripe. Kring boken var det oordning. Och det berättar för alla som arbetar och för de som ska lära i skolan, boken har inget värde. Den kan kastas hit och dit. Vändas bort från läsaren.
Så när vi köper in böcker. Ge dem värde. Som lärare kan man berätta att boken är ny, den är viktig för oss, vi välkomnar den hit till oss, vi ska läsa den. Och när vi gör en budget för det digitala lyften eller underhållen se då också över ekonomin för bokinköpen. Minns också att ett bokinköp kräver längre tid för de som ska beställa. Det är och ska inte göras i hast. Att köpa in böcker är att också få veta något om den utgivning som finns, gå till bokhandeln med en kollega och en skolbibliotekarie och tillsammans upptäcka böckerna som skolan ska få och sedan göra en lista över det som kan och ska köpas in.
Jag tänker mig kartonger av böcker. Sån är jag!
Hej HOPP,
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
