Med boken i centrum också för matematiken

Alla elever, år 2, samlades på mattan, i en cirkel, med sina böcker framför sig. Och i ringen fick alla böcker ett ord med i laget. Det betyder att man håller upp sin bok och berättar det man vill berätta om den. Jag har också min bok med mig och berättar att den har lite trasiga hörn, att några sidor är mer tummade på än andra, att omslaget är rött och svart och vem författaren och illustratören är. Därefter får alla elever säga sitt och vi får många infallsvinklar att möta boken på. Det blir variation i svaren och det breddar alla våra tankar om hur böckerna kan upplevas och hur vi förstår vad de innehåller. Tre varv i ringen gör vi.

  • Fråga 1: Visa boken och berätta något om den
  • Fråga 2: Berätta om vad som lockade till läsning
  • Fråga 3: Någon liten berättelse ur boken eller bokens illustration

Jag deltar alltid och berättar också om mina böcker och mina tankar om den. Genom mitt deltagande kan jag lyfta nya frågor eller nya aspekter. Denna gång om hur boken ser läst ut, med lite nötta hörn, trasigt skyddsomslag och ett och annat hundöra. Det ger eleverna möjlighet att också betrakta boken utifrån hur läst den är, hur man ser andra läsare som läst boken och vilka spår de lämnat efter sig. En gång hade jag en kaffekoppsring på en sida och det gav upphov till frågor om hur detta hade gått till.

När vi gjort detta ställde jag mig vid whiteboarden och gav eleverna Ronja Rövardotter till innehåll. Boken skulle gå från elev till elev. Eleverna fick öppna en sida, vilken som helst, och säga sidans siffror och jag skrev upp dem på tavlan, i oordning bör tilläggas. Min elevgrupp var 15 elever och när alla slagit upp boken och sagt en sida kunde vi organisera våra tal i talföljd. Vi organiserade dem enligt tallinjen. Det gav upphov till en hel del funderingar över tiotal, hundratal och hur man kan se vilket tal som kommer efter. Jag lät också eleverna få säga vilka tal som kom innan och efter de tal vi hade på tavlan.

Dvs. om det stod 216 fick eleverna fundera över talet innan och talet efter. Eftersom alla elever varit med och bidragit var alla engagerade och involverade. Men det var när någon som först tyckt det var roligt förstod att vi höll på med matematik som lektionen gick lite i moll. ”Jag kan inte matematik” sa den som nyss kunde. Därför är det så viktigt att få upptäcka matematiken också i andra sammanhang än i matematikboken tänker jag.

De sidorna som eleverna slagit upp bidrog också till att de hann se in i boken och det gjorde att någon kom och frågade om man fick läsa den sida man slagit upp.

När ni prövar detta förhåll er nyfikna och skapa gemenskap här och nu.

Hej HOPP!

Anne-Marie

This entry was posted in Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Matematikundervisning. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>