Ja, Martin Luther King!

Min son sitter och lyssnar till ett tal av Martin Luther King. Och så hittar historien in till oss. Jag var ett barn då hans röst tystades. Jag vet att vi grät hemma. Jag vet att jag grät också. Men jag förstod inte riktigt varför. Min mamma sa att man inte fick göra som de hade gjort. Idag tänker jag återigen så naivt. Man får inte göra så som man gjorde.

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.