Söderbokhandeln, NK, Hedengrens och cafe Valand

Bokhandelns överlevnad? Ja, om man går bland böcker så vill man känna sig som en som går bland böcker, man vill inte känna sig som en förlorare som går omkring på ett sjunkande skepp, där allt görs för att få saker och ting att flyta. Jag tror på mig själv som bokläsare, som nyfiken och hållande. Jag vill se och jag vill upptäcka. Jag vill också känna igen mig. Jag tycker om att gå bland böcker. Jag köper inga böcker via nätet. Inte för att jag inte kan. Jag vill inte. Jag måste hålla i dem, läsa en rad eller två, vända och vrida på boken. Jag vill också veta var jag köpt den.

I DN boklördag läser jag en kommentar av Jan Eklund. Han skriver att bokhandeln måste vässa formen för  att överleva 10-talet. Han nämner några små boklådor, som ska värnas och som har överlevt, har innehåll, riktning och lust. Jag gick förbi den boklådan igår. Stod och tittade in i skyltfönstret. Utan att göra stort tjohej så lyfts boken fram där. Det är inte en mängd annonser och bilder som säljer boken – det är boken som säljer boken.

Jag håller också med om att NK med sin bokavdelning håller måttet och att Hedengrens är en bokhandel. Kanske är det så att de håller måttet genom att inte låta sig förändras och förringa sitt värde. Böckerna är innehållet. Jag tänker på det underbara cafe Valand, som överlevt kafevärldens uppgång och fall, TV-apparatens hot där fikat blev en hemmasak framför TV´n i hemmet och folk övergav en kaffetår på stan. Att överleva genom att fortsätta tro på det man gör och inte genast vända kappan efter den vind som blåser, fånga in den vind som man tror ska vända skutan, utan att veta hur länge vinden blåser denna gång. Fortsätta för att man själv tror på det man gör.

De stora bokkedjorna tycks förlora sitt innehåll genom att inte tro på det tillräckligt mycket. Jag känner alltid igen mig då jag går i Akademibokhandeln. Men jag blir aldrig nyfiken, aldrig förvånad, aldrig någonsin. Det blev jag en gång. Stora bokhandeln innehöll allt. Men så for en stormvind genom lokalerna och mångfalden fick ett reducerat pris. Jag förväntar mig inte längre att hitta det jag söker då jag går in Akademibokhandeln.

I den mindre bokhandeln kan jag inte förvänta mig att hitta allt, ytorna ger inte utrymme, men jag hittar mycket för att titlarna är många. Och det är väl så det ska vara. Mångfald och egensinne! En plats att känna sig utmanad på men samtidigt otroligt hemmastadd i.

 

Det här inlägget postades i Biblioteken, Verkligheten, Visionerna och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.