”Skalleper” i ditt liv – tankar om Ronja Rövardotter

Finns det möjlighet för barn av idag att hoppa över sina djävulsgap? Upptäcka på egen hand? Ha relationer över generationer? Tälja med kniv?

Och det slår mig – Hur många Skalleper har och finns det runt barn idag? Skalleper fanns i Ronjas närhet, en vuxen, en erfaren vuxen, en med den där blicken för barnet, den där återhållssamheten, den där som Ronja kunde söka upp själv, den vuxne som talade allvar utan att tynga ned växandet hos den unga, den vuxne som också måste dö ifrån men lämna något efter sig?

Jag minns en Skalleper jag träffade själv. Min Skalleper var en person som hade käpp och en gammal hund. Han hade också en gammal fru. Och ett gammalt skafferi med gamla karameller i. Min Skalleper tog alltid i hand och tittade en djupt i ögonen som för att titta in och se efter att allt stod rätt till, eller inte rätt till. Sen berättade han om sig själv som barn och frågade om det var så för mig. Det var det inte men jag kunde också hoppa på ett ben som min Skalleper berättade om. Hoppa på ett ben över en dikesren. Han lyckades med 15 hopp. Jag sa att jag skulle pröva.

En dag fanns inte min Skalleper mer. Jag stod vid hans staket och ropade. Flyttbilarna tog ut kartonger och min Skalleper skrev ut sig ur min verklighet men in sig i mitt minne.

This entry was posted in Läraryrket och lärarrollen and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *