Den kyliga och isiga promenaden runt vattnet slutade mitt i staden
och på ett kafé – Franska cafét. Då jag satt där och mumsade i mig den
sockriga saffransbullen och drack mitt utsökta kaffe
– kylan förstärker det varma och det goda –
slog sig en liten kvinna i trettioårsåldern ned vid mitt bord.
Hon var lika ensam som jag.
Vi nickade mot varandra! Vi började snart småprata.
Hon var från England och jag var från Stockholm.
Och så satt vi på det Franska Caféet.
I England börjar klasserna för de små eleverna bli så stora
att de inte kan hanteras annat än med kadaverdiciplin berättade den blida
kvinnan. Jag funderade länge över det där. Klart att ju större grupper som
ska hanteras kräver diciplin – jo- ja – dvs om man inte samspelar med eleverna!
Om man samspelar med eleverna och fördelar lärandet och samtalet mellan
alla i klassrummet så kan det kanske gå att vara fyrtio elever tillsammans och ihop.
Då jag skulle resa mig för att gå säger hon:
– Tack för att du pratade med mig!
Sedan dess har jag tänkt på de där orden. Tack för att du pratade med mig?
Är det så kallt mellan oss människor?
Tänk om små barn i stora klasser också säger så!
Tack för att du pratade med mig!
Anne-Marie
Och TACK för att du bloggar så att man får småprata med dig =)
Om jag vore jultomte skulle du få…. Gå in på min blogg och se efter.
God Jul Anne-Marie och tack för den inspiration du ger mig!
Tack Mifflan! Det är faktiskt den bok jag önskar mig. Önskar dig en mycket vacker jul. A-M
Misstänkte väl det 🙂
Den är faktiskt helt underbar. Måhända att jag inte är femton år men den blev min belöningspresent för att jag klarat av terminen. Så full av inspiration att jag bara ”doftar” i den än. Skall börja skriva snart…. Den kommer att få följa med i min väska och användas vid caféskrivingar runt om i vår vackra stad.
Om ”Skriv och skriv om igen” inte kommer på riktigt i ett paket till dig tycker jag ändå att du skall unna dig den!
Ha en Härlig jul!