Hoppet om skolan

4 svar på Hoppet om skolan

1. Benita Sjöberg-Reuter skriver:

   19 april 2012 kl. 7:55 f m

   Fast visst kommer hoppet åter när man ser alla fantastiska exempel som oxå finns. Och när man minns att det mesta faktiskt är eller blir det vi gör det till. 😀

   Jag älskar att få vara en del av skolan! jag har världens bästa jobb!
2. Magda skriver:

   19 april 2012 kl. 4:07 e m

   Ibland sviktar även mitt hopp – och det är när eleverna kommer till oss på gymnasiet och själva är så programmerade till att vara mer eller mindre passiva mottagare och leverantörer av det de tror att läraren/skolan vill ha… Visst går det att förändra – och det s k a förändras! – men vi får slita väldigt hårt för det.
3. Stefan Svedberg skriver:

   20 april 2012 kl. 11:56 f m

   Och det måste förändras så tidigt som möjligt i utbildningen Magda! Vill vi att eleverna i gymnasiet ska kunna arbeta självständigt kritiskt och reflekterande så måste kanske inskolningen börja redan i lågstadiet. Eller vad tror du själv?
4. Jan Lenander skriver:

   20 april 2012 kl. 1:45 e m

   Ibland sviktar mitt hopp också. För mig handlar det oftast om när innehållet kommer i skymundan. I diskussionen om spelifierad undervisning talas det mycket om skolans aboutatis dvs. att hur metoden ska genomföras blir det som eleverna får lyssna till. När vårt uppdrag drunknar i förhållningssätt, perspektiv och olika slags kunskapssyn.

   Det är ganska ofta jag behöver köra NIKE sloganen: ”Just do it” och kasta mig in i gruppen så att de och jag tillsammans skapar många perspektiv och förhållningssätt som stödjer eleverna i att erövra kunskapen på sitt unika sätt.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.