Det är rättningar av Nationella Prov runt om i skolsverige. Lärare samlas till pedagogiska diskussioner över elevernas svar, uppsatser, lösningar och diskussionen är pedagogisk, ifrågasättande, undersökande och livlig. Det är verkligen pedagogiska diskussioner. Och jag tänker – så kanske nationella prov skulle vara – men så kommer då frågan om eleverna har fått undervisning så att de klarar de nationella proven och kan ge det lysande resultat som varje skola önskar. Läroplanen är ny och kursplanerna nya säger några lärare jag pratar med. Kraven är hårda på årskurs treor. Vad händer om man tvingas underkänna elever som i andra sammanhang lyckas väl?
Jag undrar hur det vore om nationella prov lämnas in utan namn. För med handen på hjärtat – vad säger ett endaste prov om än så väl genomtänkt och väl genomfört – om det samlade lärandet? Det är väl egentligen det som ska diskuteras och mätas? Vad händer med lärare som behöver stöd och hjälp att utveckla undervisningar i relation till kursplaner och elevers lärande.
Jag tror också att lärare, trots det merarbete det innebär, ska ta invitationen om att lämna synpunkter och åsikter om nationella proven på fullt allvar. Säga ja till diskussionen. Det kunde vara utvecklande att granska proven, gensvara på dem, inte bara omsätta dem, och i värsta fall inte få tid att tänka om dem, fundera över resultatet och vad att utveckla undervisningarna med och genom vad.
Vad händer om vi avsätter tid till gensvar på provkonstruktion och det språk som används i proven? Vad händer om vi talar om vad vi finner är brister och styrkor i de här proven? Är inte det ett viktigt arbete för att stötta provkonstruktörer, genomförare och deltagare.
Jag tror också det är viktigt att samla elevens lärande i form av kopior, låt säga en gång i månaden, och ha till komplement då vi har nationella prov. Dvs arbetsunderlag som vi kan relatera till. Så att vi kan se vad eleven kan över tid, samt ha underlag som kompletterar det eleven eventuellt inte lyckats med – samt ha fokus på vad som ska återtas till undervisning och lektionernas fokus. Åtminstone i årskurs 3.
Jag är väldigt rädd att misslyckanden hamnar i knän på eleverna. Där hör de inte hemma!
Sitter och tittar på mitt katastrofala resultat och undrar hur jag ska hantera siffrorna. Är det mitt fel? Vad är det jag pysslar med egentligen? Och hur sjutton kommer eleverna känna när de får ta del av resultaten? Om jag mår så här, vad ska då de känna?