FOKUS: Jag läste ett litet textstycke ur en ungdomsbok – Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?, 2012. Bokens originaltitel är på norska: Kva tåler så lite at det knuser om du seier namnet på det?. Författare är Bjorn Sortland, svensk text Gunnar Ardelius.
KÄLLKRITIK OCH VÅRA GRANNSPRÅK: Bara ovanstående får mig att tänka undervisning – i norska, svenska och i källkritik. Vad händer om vi köper in några exemplar av den här boken på norska och läser parallellt då vi läser den svenska? Bara för att det är så roligt och spännande att undersöka olika språk, likheter och olikheter? Ja, sen står det ju i kursplanen i Svenska att vi ska ha lite norska också. Här är nu det lilla stycket:
EN TEXT ATT LÄSA: ”En gamma tant gick förbi, och plötsligt sprack hennes påse. Äldre människor ger mig ofta dåligt samvete. Jag tänker att de ofta har det eländigt, hon såg ut som en tant som få bryr sig om att besöka. Några brunrosa potatisar rullade ut ur påsen, ner på trottoaren. Ska jag vara ärlig så tänkte jag Skit också, varför tog hon inte bara två påsar? För att snåla? Det är såna tankar som ger mig dåligt samvete. Jag frågade henne om hon ville ha hjälp, men hon tackade nej. Tror att jag gjorde henne rädd. Jag tror inte att det någonsin blir fred på jorden.”
FRÅGOR ATT DISKUTERA: Ja, det finns mycket att diskutera ur denna lilla text. Om våra dåliga samveten som vi tynger ned oss med. Om varför vi inte vill hjälpa? Om varför vi vill hjälpa? Om att inte ha råd att köpa en extra kasse? Om att inte få besöka av sina barn? Om ålderdomen? Om att vara ung och inte vara gammal? Om gamla människor? Om vad som gör oss rädda? Och den sista meningen – varför slutar stycket så – med att det aldrig någonsin ska blir fred på jorden? Hör världsfreden ihop med oss, dig och mig, och hur i så fall? Vad gör att den som tänker i texten resonerar så?
LÄRARAKTIVITET: Texten ska högläsas av en lärare! Den ska bli muntlig och diskuterad. Jag har högläst den på prov här hemma. Den tar mindre än 60 sekunder att läsa. 60 sekunder för att sätta igång tankarna. Det är varje lektion värd.
Att notera: Jag läser inte mer ur boken än detta stycke. Boken i sin helhet är vacker och sorglig. Om förälskelse. Om sjukdom. Om det svåra.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
