Vi stod några stycken och tittade på tanten och hunden. Tysta och lite generade. Som om vi tänkte att snart ställer hon sig upp och snäser åt oss. Men hon satt där hon satt. Ett litet barn tittade också på tanten och hunden. Barnet sa;
– Man vet att hunden inte lever för en hund den rör på sig så fort den ser något som den tycker är konstigt eller kul.
– Hur vet man något om tanten? frågade jag.
– Det är det som är läskigt, sa barnet. Med tanten vet man inte. Hon kan sitta så där jättelänge. Och leva.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
