Textlektionsförslag; Harry Martinsson skriver om småskolan

Småskolans utflykt

En dag fick vi ledigt

och besteg det allra högsta berget.

Där uppifrån tyckte vi 

att hela världen låg.

Långt bort gick ett tåg

så avlägset att vi inte hörde visslan.

När vi gick närmare stupet

var det så att vi kunde slukas.

Fröken var med

och såg att ingen gick för nära.

Hon kunde bara själv se ner i den djupaste dalen.

Vi stod och väntade på Fröken

medan hon såg allra djupast ner.

Det dröjde länge.

Vi var rädda innan hon kom tillbaka.

Men hon kom och log lite och var tyst.

Så gick vi hem igen

ifrån det allra högsta berget.

Dikten är skriven av Harry Martinsson och finns i Hemma och ute, 2004. Jag får en mängd bilder i mitt huvud. Om den långa vandringen upp mot bergets topp, den spänning det är att vara på utflykt med sin klass och sin fröken. Alla är liksom lika inför naturen, och berget erbjuder utsikt, insikt och fara. Barnen ser sin fröken stå alldeles för nära stupets kant, vad ser hon på? Vad tänker hon? Varför är hon tyst? Vad ler hon åt?

Jag tänker också på ord jag skulle vilja låta mina elever smaka på, uttala och sätta in i nya kreativa meningar:

  • högsta berget
  • djupaste dalen
  • allra högsta berget
  • allra djupast ner
  • det dröjde länge

 

This entry was posted in Lektioner och lektionsförslag. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>