– Du måste ta för dig mer i klassrummet.
Så kan vi säga till tysta elever. Och jag önskar att vi aldrig någonsin sa den meningen. Aldrig yttrande den, uttalade den eller ens tänkte den. En tyst elev kan inte ta för sig mer på egen hand. Att vara en tyst elev och få höra att ansvaret är det egna måste vara otroligt tyngande.
Det är i undervisningen som möjligheten ska ges, det är i lärarens förhållningssätt möjligheterna öppnas. Inte genom att eleven själv bryter något som eleven uppenbart inte kan bryta. Att själv göras ansvarig för detta är mycket sorgligt.
Hur menar vi att eleven själv ska göra? Hur tänker vi om eleven? Varför ska eleven göra det? Ta för sig mer? Av vem ska eleven ta för sig? Hur är det ordnat så att eleven kan ta för sig? Vad gör det med de elever som tar för sig? Får de inte göra det? Är de för snacksaliga? Hur har läraren möjliggjort för eleverna, dvs alla elever, att få ha rösträtt?
Jag tänker på det barn som inte känner sig bekväm med att ta för sig som efter ett utvecklingssamtal går hem med sina pratglada föräldrar, de som nu oroar sig för sitt barn, som säger till barnet – Men du, du som pratar så mycket hemma, kan du inte ta för dig bättre i klassrummet? Det kan väl inte vara så svårt att svara på lärarens frågor.
Eller så tänker de – vårt pratglada barn är en tyst elev? Vad är det som har hänt i skolan?
Det kan också hända att eleven själv aldrig upplevt sig som tyst och en som ska ta för sig mer, utan som en lyssnande och tänkande elev som inte alls är så tystlåten utan mer en elev som gillar läget. Som plötsligt får veta att det inte duger.
Här är ett annat inlägg som berör samma fråga!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Tack för detta inlägg! Jag har snart gjort mitt första år som nyutbildad lärare. Jag har tänkte mycket på detta, särskilt i höstas när jag höll mina första utvecklingssamtal. Jag fruktade att hålla i samtalen eftersom jag mindes de samtal jag varit med om som elev med en känsla av tunghet och otillräcklighet. Varje samtal, år efter år efter år, fick jag – en nu väldigt pratglad lärare, en då annars pratglad flicka – höra att jag inte tog för mig tillräckligt mycket i klassrummet. Jag tänker på bördan barnet måste bära om vi lyfter upp samma brist om och om igen, om vi alltid bara lyfter brister. Då blir jag arg, men sen blir jag glad åt att du skriver så bra om det.
Viktigt inlägg, Anne-Marie. När jag gick på lärarhögskolan bad en föreläsare oss fundera över vad vi skulle tycka om att hålla ett föredrag framför en samling rektorer. Det menade han motsvarar vad vi väntar oss av elever. Inget det är rimligt att kasta ut någon i ofrivilligt och oförberedd.
En viktig faktor när det gäller att ”ta för sig i klassrummet” är stämningen och tryggheten i gruppen – något som är lärarens bord, men som ofta försummas. Vem vill tala inför en grupp där någon himlar med ögonen, någon annan viskar och en tredje läser ett SMS?
Jag har själv varit en av de tystare och så som du skriver är det nog ofta – att då vara en aktiv lyssnare, gilla läget, fundera och reflektera inombords…så tror jag det är för många av de tysta eleverna. Och jag håller med Helena här ovan: Det är så viktigt med en trygg och tillåtande atmosfär i klassrummet! Utan kommentarer, miner, suckar. Ett viktigt inlägg och något för alla de inte tysta, för att få förståelse för hur det kan vara för de en elev…
Trevlig helg!
Jag har själv varit en av de tystare och så som du skriver är det nog ofta – att då vara en aktiv lyssnare, gilla läget, fundera och reflektera inombords…så tror jag det är för många av de tysta eleverna. Och jag håller med Helena här ovan: Det är så viktigt med en trygg och tillåtande atmosfär i klassrummet! Utan kommentarer, miner, suckar.
Ett viktigt inlägg och något för alla de inte tysta lärarna, för att få förståelse för hur det kan vara för de elever som inte hörs så mycket…
Trevlig helg!
Pingback: De tysta elevernas dilemma | Retorik - no quick fix
Så viktig, så viktiga inlägg! http://ceciliaolssonjers.se/de-tysta-elevernas-dilemma
Viktigt, viktigt, viktigt att diskutera de tysta eleverna: ceciliaolssonjers.se/de-tysta-elevernas-dilemma
Pingback: Tysta som ska ta för sig i klassrummet | Anne-Marie Körling