LÄXORNA! Tankar om dem och frågor att diskutera i kollegiet!

Läxor funderar jag ofta på. Jag kom tidigt att ge läxor som var av annat slag än att eleverna skulle läsa för sina föräldrar eller räkna si eller så många matematiktal.

EGNA ERFARENHETER AV LÄXOR OCH HEMUPPGIFTER

Som förälder till tre barn hade jag fått uppleva hur läxorna i realiteten verkade i hemmet. Då hemmet fungerade väl var jag en god läxläsande förälder. Jag visste inte hur jag skulle läsa läxor med mina barn bara att jag förväntades göra det. Jag följde mina barns läsutveckling genom läxorna. Jag följde mina barns svårigheter i matematik genom läxorna. Sällan upplevde jag glädje att delta i läxläsningen. Ibland blev jag förtvivlad över att jag själv inte kunde lära ut så att mina barn förstod. Ibland krockade mina kunskaper med skolans och ställde till det för barnen:

– Så säger inte min mattelärare!

– Så där gör inte min fröken!

Jag upptäckte också hur läxan till en början var spännande för hela familjen. För en liten elev i årskurs ett är läxorna en del av det fantastiskt stora att få vara skolelev. Men mycket snart försvann den glädjen att göra själva läxan. Läxan blev också en källa till konflikter och tjat.

– Har du gjort läxan? Du måste göra läxan!

Det är en rävsax att fastna i detta ansvarstjatande och det sänker motivationen hos barnet att själv vara ansvarig och lärande. I föräldrapåminnelsen om läxan fanns också den där känslan av att skolan minsann skulle veta att jag som förälder är engagerad i mitt barns skolgång. Om läxorna inte var gjorda kom inte bara barnet att få uppleva den skam det innebar utan skammen föll också över hemmet.

Jag var en högläsande förälder som alltid hade givit sagor, berättelser stort utrymme. Jag ville hellre läsa berättelser för mina barn. Läxorna tycktes alltmer meningslösa. Innehållet i dem så fattigt. Jag insåg också att läxorna bidrog till frågor om vad barn lär och gör i skolan. Detta höll i sig genom alla läxår jag varit förälder. Jag har också sett tårarna i ögonen då stressen varit outhärdlig och då känslan av misslyckanden blivit större än själva lyckandet. Läxorna påminde inte om vad barnet kunde utan påminde om vad barnet inte kunde. Och ensamheten som uppstår för det barn som inte kan är stor.

Då svårigheter i ämnen uppkom ökade antalet läxor hemma. Och runt den lärande restes tvivel om förmåga. – Men hur går det egentligen med matematiken? Det finns ingen fristad för lärandet om lärandet kantas av omvärldens bristtänkande kring den. Och om ansvaret för innehållet i exempelvis matematiken blev något jag tog med mig till utvecklingssamtal där jag fylld med frågor kom att kritisera skolan vilket jag egentligen inte alls ville. Läxorna bidrog inte till den bro jag önskar att den skulle göra.

Då Estonia sjönk och min mamma plötsligt försvann förändrades min förmåga att stötta mina barn i deras skolarbeten. Läxorna fortsatte att strömma in i det kaotiska hemmet och min oförmåga att koncentrera mig på att hjälpa barnen blev ett gnagande dåligt samvete samtidigt som sorg krävde så stort utrymme. Jag blev inte en bra skolförälder. Jag kom att bli en dålig. Långt senare undrade jag över den skuld som lades på barnen då papper och läxor inte var ordentligt genomförda istället för den förståelse som familjen behövde för att ta sig igenom en livssituation.

Läxorna blev ensamma bördor för barnen i en situation där allt annat i hemmet handlade om andra saker än läxor. Jag sörjde detta. Jag behövde säkert hjälp att stötta mina barn. För även om jag var en förälder i chock och sorg ville jag mina barn det allra bästa.

LÄXORNA I LÄRARUTBILDNINGEN

Under min utbildning till lärare diskuterades aldrig hur man ger läxor, varför man ger läxor eller vad läxorna ska tjäna för syfte eller bidra till. Det finns en risk att man som lärare hamnar i en läxkultur man inte har förståelse för eller känner pedagogisk förankring i.

LÄXORNA I SKOLAN

Läxor hör till tradition och skolans form. Läxor handlar också om att fostra barn att studera själva vilket är en stor och viktig uppgift men frågan är om läxorna verkligen skapar den motivation för självstudier som vi önskar fostra barnen till.

Frågan om hur skolan ska fostra elever till studier bör vara i att förtäta innehållet för lärandet och gemenskapen med innehållet som skolan själv kan skapa. Om vi ger läxor av det slag att föräldrarna ska restaurera och vara del av hur eleven kan lära det eleven inte kan lära i skolan skapar detta en förskjutning från lärarprofessionens innehåll. Det skolan inte lyckas med ska föräldrarna ge barnen möjlighet att lära. Då blir elevens förmåga avhängd på att föräldrarna kan.

Föräldrarna är de absolut viktigaste personerna i barns liv. Att ge föräldrar ansvar för att eleverna utvecklas genom att få agera lärare är att kräva föräldrarna på det ansvar skolan har. Föräldrar ska vara föräldrar. De ska få följa skolans arbete och se sitt barn lära och utvecklas.

Föräldrar vill vara delaktiga. Då skolan inte ger föräldrarna några andra vägar till insyn i vad skolan skapar för lektioner, vilket lärande som sker och äger rum, ger läxan den möjligheten. Och på föräldramöten frågar föräldrar om läxorna. Det gör en bra förälder och föräldern vill vara bra och visa sitt stöttande engagemang för sitt barns skolgång.

– Kommer ni ha en läxdag? Hur många läxor kommer barnet att få?

En del föräldrar förtvivlar över läxor. Andra inte. I en del hem är läxan en stor konflikt. I andra hem inte. I en del hem är läxan något barnen gör självständigt och utan att göra affär av dem. I andra hem är det ångest och förtvivlan. För olika ämnen är det olika reaktioner. En del barn läser gärna kemi. Andra inte. Läxorna kanske ger barn kontakt med sina föräldrar där ena föräldern kan mer kemi än vad skolan undervisar om och ger barnet liv och lust till ämnet. Hemmen är så olika. Föräldrar kan så olika saker. Och det föräldrar kan lär föräldrar sina barn vare sig de har läxa eller inte.

Men om läxan inte visar upp något av det eleven kan. Om läxan handlar om att lära sig utan att kunna. Om läxan inte är en del av skolans arbete utan något som ges barn liksom vid sidan av. Läsläxorna har inget med det vi arbetat med i skolan. Engelska glosorna är hämtade ur en lista med glosor. Matematiktalen ska göras för att vi ska ligga på den och den sidan innan veckan är över. Om läxorna ser ut så hur presenterar sig skolan? Hur synliggörs skolans inre arbete? Hur kan eleverna få visa VAD de kan?

Skolan har så mycket gott att dela med sig av till hemmen. Varför inte göra det?

Läxorna kan vara av det slaget att de visar vad eleven får lära sig i skolan. Vad eleven kan berätta om. Läxorna kan vara av ett bekräftande slag – alltså bekräftar det ämnen vi läser och hur eleven lär sig. Sådana läxor fann jag på Nya Zeeland. Där gavs läxor med stor variation. Det fanns också läxor som föräldrarna skulle högläsa för sina barn och diskutera innehållet i så att eleven kunde möta ett innehåll tillsammans med föräldrarna för att sedan inneslutas i skolans arbete och diskussioner.

LÄXOR JAG TYCKER VI SKA GE

Små barn som börjar skolan är spända på läxor. De har ordnat hemma för skolan. De har köpt väska och pennetui och föräldrarna pratar om vad som ska hända. Om man frågar ett litet barn om skolan och skolbörjan handlar det om att få läxor. Jag tycker visst att vi ska ge läxor och det med sådant ansvar om denna vilja och lust som barnet känner. Läxorna kan vara av det slag att man undersöker saker hemma. Jag gav exempelvis läxor där man skulle räkna:

alla skor

allt tetror med mjölk i kylskåpet

alla par skor

alla tv-apparater

alla kaffekoppar

alla sängar

alla kuddar

Väl i skolan lade vi ihop alla elevernas skor, räknade par, räknade ut hur många gosedjur som fanns i vår klass och andra spännande saker som gick att räkna hemma. Jag tror att mina elever tillsammans hade 329 gosedjur. Det gav upphov till mängder av diskussioner.

En annan läxa jag tycker om att ge är två kapitel ur två olika högläsningsböcker. FÖräldrarna får högläsa dessa kapitel och så får barn och föräldrar diskutera vilken bok jag ska högläsa i klassrummet. Den läxan har givit mängder med idéer om högläsning och bidragit till att barn får höra berättelser hemma.

Läxorna i de lägre stadierna är inte samma som på de högre stadierna. Det ultimata vore att eleverna lär sig för sin egen skull och frågar om de får fortsätta problemlösa i hemmet. Jag tror på den läxan.

BRÅKLÄXAN

Den läxan jag inte önskar mina elever är den som gör att familjen börjar bråka. Det finns många läxor som skapar konflikter i hemmet. Så fort läxan är källa till konflikt – alltså att föräldrar gör på ett sätt och läraren på ett annat – ber jag föräldrar och elever att inte göra läxan hemma. Skolans innehåll kommer i kläm och det ska undvikas.

Frågor vi kan diskutera är:

  • Vad är en läxa?
  • Vad är syftet med läxor?
  • Vad ska läxorna stötta?
  • Hur utbildar vi genom läxorna?
  • Hur kan läxorna undvikas?
  • Varför ska vi inte ha läxor?
  • Varför ska vi ha läxor?
  • Hur kan läxorna bygga broar mellan skola och hem?
  • Fostrar vi med läxor?
  • Är en lärare en god lärare som ger läxor?
  • När ska vi ge läxor?
  • Hur många läxor ska vi ge?
  • Vad är den pedagogiska förklaringen till läxor?
  • Tror föräldrarna att de måste begära läxor?
  • Hur kan vi informera om läxorna?
  • Vem är det som begär läxor?
  • Hur ser läxkulturen ut vid skolan?
  • Hör läxan ihop med lektionernas innehåll?
  • Kan läxan bidra till att utveckla lektionerna?

Här är ett annat läxinlägg!

This entry was posted in Eleverna!, Kommunikationen. Bookmark the permalink.

8 Responses to LÄXORNA! Tankar om dem och frågor att diskutera i kollegiet!

  1. heléne says:

    =) jag önska att det fanns läxhjälp/tid i skolan/fritids så att barnen kan känna att dom har fritid när dom kommer hem för dagen och middagen precis som vi vuxna, jag tror att det går att följa sitt barns utveckling ändå…det går att diskutera skoldag/ämnen under middagen åter igen precis som vi vuxna gör efter en lång dag…ett otroligt viktigt ämne tycker jag då jag kan se att det inte funkar mycket bättre många gånger en när jag gick i skolan…var äe då utvecklingen, studier visar att vi tappar i vissa ämnen och fler barn som inte klarar sig…// heléne

  2. Mats says:

    Rivstart!

    Jag tror att många skolor har introduktionsvecka. Nu har de något att bita i.

    Tack!

  3. Jan Lenander says:

    Mina föräldrar frågade aldrig om jag gjort läxan men mängder av saker om läxan och varje läxa kunde blomma ut i en diskussion om allt mellan himmel och jord. Jag gjorde långt ifrån alla läxor men lärde mig mycket av de flesta. Tänk läxan är ju bara en liten del av lärandet, det är ingen annan än man själv som vet hur många läxor man gjort efteråt men vilken kunskap man skaffar sig kommer aldrig att bli preskriberat.

    Den som har svårast måste arbeta mer och hårdare än de andra om alla ska nå målen. Det här är en oerhört central frågeställning och en som många försöker undvika för att de tycker synd om den som måste arbeta mest. Tyvärr gör det ju bara problemet större, vi kan inte undvika detta. Vi kan ha mer valbart innehåll, vi kan ha olika svåra mål för eleverna men vi kommer inte undan problemet att just de barn som tycker det är jobbigast att läsa är de som behöver läsa längst tid. Läxor ges ofta som ett sätt att erbjuda mer tid till den som behöver det och mängder av lärare erbjuder sig sen ofta ideellt att hjälpa elever som har svårt utanför lektionstid. Tyvärr ses det sällan som den värdefulla gåva det är.

    Jag tycker att skolan har ett stort svårt olöst problem i att de som behöver skolan mest är de som är svårast att locka till att ge den sin tid. Detta syns allra tydligast när lärare ger läxor.

  4. Anne-Marie Körling says:

    Hej Jan. Du ger förslag på läxor. Det välkomnas. Jag tror också det är olika syn och olika krav på eget arbete i olika årskurser.

  5. janlenander says:

    Läxor är ett sätt att erbjuda mer tid för skolarbete och det tror jag är det mest grundläggande med dem. Sen kan man nog komma till väldigt olika resultat om det behövs mer tid och för vilka åldersgrupper det ska gälla. Vi lärare på högre stadier kan förstås ofta vara rejält bekymrade över den låga förmåga till att läsa elever kommer till oss med. Har dessa elever fått den tid de behöver?

  6. Anne-Marie Körling says:

    Alla dessa tankar behöver utrymme och diskussionsmöjligheter. Mina tankar om läxorna är en utgångspunkt för diskussion. Infallsvinklarna är i bästa fall pedagogiska och så kan vi föra den här diskussionen. Jag håller med dig Jan, det är olika för olika stadier. Men samma fråga som du ställer – om eleverna har fått tid – kan vändas in mot skolan. Vad gör vi med lärandet i klassrummet? Arbetar vi tillräckligt med det?

  7. Pingback: Om yrkesutveckling, sociala medier och att synliggöra en och annan gorilla | Skollyftet

  8. Pingback: Pedagog Malmö

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>