LÄRARTYCKET – Tag emot mitt tack. Dela vår fortsättning!

• #1: Jag vill låta lärare beskriva yrket inifrån, skrev jag i stafettens inledning. Jag tar stöd i Tomas Tranströmers perspektiv och dikt: ”Vägen tar aldrig slut. Horisonten skyndar framåt.” I våra lärartyck finns vägen, horisonten och det vi utgör ihop – ett utvidgat lärarkollegium.

• #2: När jag frågar en lärare om något som jag inte förstår så får jag alltid en röst tillbaka som vill att jag ska förstå, som vill att jag ska lära, färdigheter som jag söker, gensvarade Kristina Alexandersson genast och manade mig att verkligen genomföra stafetten! Go Anne-Marie! skrev hon. Jag följde hennes råd. Bollen rullade ju redan.            http://www.kristinaalexanderson.se/2012/08/24/creative-commons-ar-grymt/

• #3: Men väldigt liten medial plats ges åt allt det härliga som händer i skolan varje dag och allt det inspirerande utvecklingsarbete som pågår, kom Camilla Lindskoug att skriva och samtidigt erbjuda sig att vara den som tog emot lärartyckande lärare och ge dem plats och turordning. Då bollen rullade och lärare slöt sig till idén kunde allt rinna ut i sanden om inte Camilla tog upp bollen och omslöt den i sin pedagogiska famn.

• #4: Vi ska blomstra tillsammans, eleverna och jag, skriver Linda Smith. Och det är vad vi ska göra med våra elever. Blomstra! Lärartycket handlar också om att få odlarkraft för att tala i metaforer.

• #5: Den där känslan av nyfikenhet, av att stora saker väntar – den är en bärande del av lärarjobbet, tyckte Katarina Lycken Ruter. Och ja! Nyfikenheten, den aldrig sinande nyfikenheten.

• #6: Det är ett pussel, antagligen det största pusslet, tänkte Petter Bergenstråhle i sitt inlägg. Lärartycket kanske bidrar till att lägga lärarnas egna ord kring det stora åsiktspusslet om skolan.

• #7: Det är en utmaning att kunna ställa de rätta frågorna och få eleverna att kunna ställa de rätta frågorna till sig själva, till mig och till varandra, skriver Anna Kaya, som under skrivandet tilldelas Svenska Akademiens Svensklärarpris.

• #8: Folk hörde av sig och tackade för min positiva syn på läraryrket och jag fick bland annat föreläsa för blivande lärare, berättar Karin Nygårds då hon en gång i tiden fick frågan i radio och hur hon då, som nu, gillade sitt arbete. Hon har fortsatt att gilla det. Om det berättar hon.

• #9: Det dags att vi lärare äntrar våra klassrum med högt burna huvuden varje dag, menar Patricia Diaz som gärna föreläser om hur, varför och vad. Det är den där lärarstolheten vi ska visa, bära och lyfta. Det gagnar det inre arbetet i skolan.

• #10: Min bakgrund är ganska typisk många andra lärares; min föräldrar hade samma yrke, skriver Christina Löfving som med traditionen manar till nyfikenhet och förändring av undervisande innehåll och med andra redskap är dåtidens. Christina Löfving är mamma till boken: Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen – så skapar vi en relevant skola utifrån Lgr 11. http://itmamman.se/2012/09/en-himmelsk-lektion-som-blev-medioker-i-ett-annat-sammanhang/

• #11: Något som de flesta elever år 2012 kräver för att vilja delta i en lärande situation tillsammans med läraren är att bli sedda och uppmärksammade, utvecklar Peter Habbe i sitt lärartyck. Det är något med dessa relationer som är av vikt för att lära.

• #12: Det är elevperspektivet som sätter mitt lärarhjärta i brand och eleverna som håller lågan vid liv med deras syre när det stundom håller på att kvävas av tjänstemannaperspektivets otacksamma krav, menar Ann Hultman Jakobsson och sätter därmed fingret på också det skavande i yrket.

• #13: Det bästa sättet att ta makten över bilden av sig själv är att formulera den – och dela den, skriver lärarutbildare Mats Olsson. Han möter lärarstuderande och vet att yrket behöver ses ur fler perspektiv tänker jag. http://tystatankar.com/2012/09/07/om-lasning/

• #14: Att börja nya arbetsområden är bland det bästa som finns och om man dessutom, som lärare, utmanar sig själv genom att arbeta på ett helt nytt sätt blir det en nystart för alla, tänker Maria Grundström.

• #15: Jag hade testat på läraryrket tidigare – korta, hemska, vikariat på högstadier i Malmö och Lund – men inte riktigt fått smak för det. Orden är hämtade ur bloggen Freon film och tillhör Fredrik Claesson. Jag tänker om detta med att pröva yrket som vikarie. Hur ser vikarien på lärararbetet?

• #16: Jag vill inte fokusera på problemen vi möter i vardagen utan istället på lösningarna. Orden är hämtade ur Mia Melins lärartyckartankar. Jag tror vi är många som söker finna lösningarna och ta oss ur fokuseringen på problemen. Och vi måste lyfta fram lösningarna.

• #17: Vi kommer ofrånkomligen till en punkt där våra skolvägar skiljs åt – men inuti mig lever ni alla kvar. Dessa ord är Magdalena Ronnby´s tankar om det sorgliga att följas åt under en tid och sedan ta avsked. Att eleverna letar sig in i lärarhjärtan. Det är något vi alla delar som lärare. Men vi talar inte så ofta om den. Våra anknytningar till eleverna.
  

  Magdalena Ronnby (MRonnby) on Twitter

• #18: Eftersom jag själv är intresserad av alla typer av skolfrågor tycker jag det är viktigt att lyfta fram allt som finns att diskutera, och jag läser gärna vetenskapliga texter, eftersom jag tycker det är både roligt och viktigt att följa med i den senaste skolforskningen, berättar Elisabeth Landström. Och därmed kan vi följa vår praktik och möta teoretikerna. Det här samspelet mellan praktik och teori – hur speglas praktiken i teorin och vice versa?

• #19: Vi står inför en värld där åsiktsytan blir större, bredare och i mitt tycke mer riktig och viktig, tycker Sarah Lombrant. Det är det kreativa med läraryrket. Nya ord tillkommer. Åsiktsytan är ett sådant. Det kommer eleverna till godo. Lärartycket är en plats för våra inre tankar om läraryrket.

• #20: Jag är helt enkelt en obitter, glad och lycklig lärare i mina bästa år, ja, krassare kan det inte uttryckas, orden är Jens Cronemans. Varför detta svar finns att läsa i Lärartycket 20. Det är något vi ständigt måste försvara. Att vi faktiskt tycker om vårt arbete. Varför vi måste det funderar jag ibland på.

• #21: Minns det så väl när jag gick genom korridoren till den allra första lektion jag skulle hålla, minns Ida Aspviken. Jag tror vi är en hel lärarkår som minns vår första undervisning, med ömsint tillbakablick. Jag minns mitt första upprop som lärare. Det var en av de pirrigaste stunderna i mitt lärarliv.

• #22: Att kunna väcka nyfikenhet, lust och delaktighet är en gudagåva, en nåd att stilla be om, funderar Ylva Pettersson. Och när man får uppleva detta är man uppe i det blå under flera dagar. Man vet vad man kan åstadkomma och vad man kan sträva mot och till.

• #23: Han gjorde traditionell trist undervisning rolig på sitt sätt, minns Peter Ellwe. Han beskriver en lärare som stack ut och gjorde något annat och kanske banade vägen för yrkesvalet lärare. Och det kanske är just den där läraren som vågar sig på ett försiktigt skutt mot något annorlunda som får en elev att efter en tid vilja bli lärare.

• #24: Det spännande med att ha vågart släppa på ”jagharallasvar” som jag så benhårt höll på med under mina första år som lärare – och att släppa var ärligt talat otäckt i början – är att vi nu har en kunskapsdiskussion, visar Susanna Wirland i sitt lärartyck. Ja, om läraren hade alla svar …

• #25: Jag försöker medvetet arbeta utifrån Jim Cummins fyrfältsmodell som går ut på att möta eleven där den befinner sig både språkligt och kunskapsmässigt, för att sedan medvetet och metodisk med stöttning lyfta det vardagliga språket till ett ämnesspecifikt språk samtidigt som kunskapen går från det konkreta till det genreliserbara. Detta tänk är hämtat ur bloggen Hanna lär. Jag tänker att lärare alltid lär. Och omsätter. Lär och omsätter.

• #26: Eleverna ska lära sig att lösa problem, de behöver inte plugga in en massa katalogkunskap som de sedan kan rapa upp på lärarens kommando, berättar Magnus Ehinger från sin katederhorisont. Det är innehållet som ska förändras. Platsen för läraren kan mycket väl vara en kateder.

• #27,28: Tänk dig själv att få lyssna på och bli inspirerad av kollegan i klassrummet mitt emot när han/hon berättar hur denne arbetar  tillsammans med sina elever med t ex de analytiska förmågorna, skriver Öpedagogen Marie Andersson. Och så kan vi tänka om Lärartycket. En plats att dela av yrkestankar.

• #29: En annan anledning är att jag själv vill prova på de utmaningar som jag dagligen utsätter mina elever för, förklarar Karoline Thordson om varför hon skriver i Lärartycket. För att utmana sig själv. Kliva ur bekvämligheten. Vi är så glada för att hon gjorde det.

• #30: Vår ambition och vårt uppdrag är att eleven skall utvecklas till en aktiv, kreativ, kompetent och ansvarskännande individ och medborgare, orden är Markus Tillys. Lärare har uppdrag att bidra till att unga människor har redskap för framtiden. Det kan nog inte uttryckas. Och kanske det är så att det resulterar i det som #32 beskriver.

• #31: Oj oj vad skolan älskade mig tillbaka, precis som den älskar alla andra tysta flickor som läser böcker och är minifröknar. Det är My Zetterman som beskriver skolan som en magnet. Dragningskraften … och den kan vi själva skapa.

• #32: Att det vi erbjuder barnen gör att de behåller glädjen och lusten i att lära, att de prövar och omprövar och tänjer sina gränser, önskar Karin Sönnerås i sitt lärartänkartyck. Det behövs mängder av pedagogiska diskussioner kring hur vi låter eleverna behålla sin lust. De har lust. Men vart försvinner den?

• #33: Många gånger om under mina 10 år som lärare har jag sedan fått höra samma sak. ”Du måste sänka din ambitionsnivå”. Jag begriper inte vad det betyder. Min ambition är ju att alla elever ska nå målen. Orden är Daniel Barkers. Jag var tvungen att ta med fler meningar för jag förfärades över att man som lärare uppmanas sänka något som sina ambitioner. Vi ska värna så att ambitionerna får uppmärksamhet och bli till något gemensamt. Och se till att läraren får brinna, inte slockna!     http://barkersthlm.blogspot.se/2012/05/vad-hander-om-eleven-inte-tittar-pa.html

• #34: Det är ombytligheten och nytänket som är viktigt med yrket, skriver LärarHanna. Och hon skriver också poetiskt om sitt lärarbälte. LärarHanna är lärarkandidat. Vi träffar henne interaktivt. Väntar på  och välkomnar vår framtida blivande kollega.

• #35: Jag tror på sammanhang och helheter, mångfald, både och, inte antingen eller och att har flera sidor, och om man ska kopiera så ska man göra det på båda sidorna, ämnesintegrering och internationalisering, IKT, penna och pergament, runstenar och att skolor odlar sin egen potatis, skriver Therese Silverbåge. Ibland tänker jag – vi har så stort innehåll att utvecklas kring, så många ämnen att lära ur. Det är så stort att gå i skolan. Det kan aldrig bli slentrian. Någonsin.

• #36: Med en blogg för hela skolan skulle vi nå många och många skulle kunna diskutera och berätta om vilka viktiga saker som händer i vår (nedläggnings-hotade) skola, visionerar Anna-Lena Larsson och berättar om stora projekt. Detta med den nedläggningshotade skolan …

• #37: Jag tror att det är nyttigt att som lärare vara elev ibland, bekriver Linda Odén. Det är nog många lärare som känner att man aldrig blir färdig och klar utan det alltid finns mer att lära. Perspektivbyten från lärare till elev är nyttiga, tänker jag.

• #38: Allt jag vill säga är att för att bedömning ska vara framåtsyftande måste den komma ur en gedigen och välarbetad analys av varje elevs styrkor och utvecklingsområden. Det skriver Jacob Möllstam samtidigt som han berättar om den dagen han hatar mest av alla. Avslutningsdagen!     http://killfroken.se/?p=1312

• #39: Vad är väl en dag i skolan? Frågan är en början på en film som Charlotta Wasteson visar oss. Ja, frågan hon ställer kan besvaras om och om igen. Filmen kan vi se för den ligger på nätet. Tillgänglig för det utvidgade kollegiet. Välkomna!

• #40: Denna kunskap är inte alltid mätbar, utan också osynlig och överraskande skriver Mikael Arevius. Mikael Arvieus har också skrivit en bok om Rädda lärare. Den handlar om lärare som känner rädsla.

• #41: MORRICA! Vart tog dina lärartankarord vägen? Ge mig en länk så skriver jag om en mening! Och det gensvar jag vill återge till dig.

• #42: Över en kopp kaffe i personalrummet synkades tankarna med en annan kollega, vi diskuterade vår egen undervisning, en undervisning vi inte kände oss tillfreds med och ville förändra, berättar Linda Larsson. Detta att finna en samtalspartner och få gå till djupet med det man funderar på. Den tiden vi ger varandra för att lyssna och tänka ihop. Den som också Öpedagogen beskriver i sitt lärartyck.

• #43: Vi kan skapa tusentals frågeställningar kring vad som egentligen är det viktigaste i dagens skola, men hittar vi någonsin svaret …? frågar sig Linda Karlsson. Om vi möts många och tittar, tänker och lyfter frågan kan vi kanske formulera våra tankar om lärandet.

• #44: Och plötsligt bubblar jag av temaområden, filmprojekt, kamratsamtal, lärakänna-övningar och kan inte sluta le, skriver Frida i lärartycket. Och om hur skolan känns tom och frågan varför man är där när eleverna inte är där.

• #45: Otillräckligheten sprutar i kroppen likt mjölksyra när uppförsbacken blir alltför brant men likväl når man krönet varje gång, berättar Andreas Odén. Den där kraften. Den kraften. Att aldrig någonsin ge upp om elevernas förståelse eller om vilka de är.

• #46: Vi har 300 000 olika yrken och vi har alla samma rätt att beskriva vår verklighet och att välja tonläge, skriver Helena von Schantz. Javisst, alla nyanser av yrket ska och bör lyftas. Och de besvärliga läraruppdragen, de tunga arbetet, måste också få ett självklart ljus och plats. Berättade av lärare och för lärare. Nej, Helena von Schantz behöver inte ursäkta sig. Aldrig någonsin. http://helenavonschantz.blogspot.se/2012/09/skolpolitisk-laxhjalp.html

• #47: Att vara lärare är också att varje dag utsätta sig för att några människor kommer att få chansen att tycka att du är riktigt dålig, skriver Sven Järgenstedt. Jag tänker att det är just det sårbara att möta människor. Och våga vara där ihop med dem. Utsätta sig för, sätta sig in i och slå sig ned.

• #48: Om jag gör en grov uppskattning kanske jag har haft ca 250 olika lärarkollegor, skriver Fröken Anna och tackar Helena von Schants för hennes siffror om antalet lärare. Och det är den där dialogen, den där dialogen mellan lärare …

• #49: Så om det är nåt som ska ändras så kanske det är att få in fler tisdagar i november? önskar sig Hanna Tjörnhed och detta i ljuset av så många sammanvävda faktorer som gör att arbetet i klassrummet verkligen blir alldeles som en vanlig tisdag. Ovanlig.

• #50: För mig är läraryrket inte bara att finnas där för eleverna, det är också att eleverna finns där för mig, förklarar Theres Wittgren. Och vi skriver alla om eleverna. Jag önskar bara att eleverna alltid får känna och uppleva att vi är där för dem.

• #51: Jag saknar känslan av att tillsammans med eleverna ha rott iland ett grymt projekt, sommarfunderar Malin Larsson från en berså fylld av ledighet. Hon får de där frågorna om att inte vara riktigt klok som längtar till sina elever och till skolan. Men hon gör det.

• #52: En elev som lyckas med sitt skolarbete kan tänka tillbaka på sin skolgång som något positivt, berättar Britt Hansson. Det är nog så att det som sker i skolan alltid kommer kunna påverka i framtiden, på gott och  på ont. Att lyckas i skolan borde vara alla elevers rättighet. Den känslan.

• #53: En klass med bra sammanhållning gagnar alla! skriver Pernilla Weman i sitt lärartyck. Och om den nedåtgående spiralen och om skor. Den där nedåtgående spiralen … och om våra gemensamma ansträngningar för att vända allt som går ned. Vi vill upp!

• #54: Mitt kollegium har blivit gränslös och jag står inte längre bakom katedern, berättar Karin Jern Karlsson. JA! Vårt utvidgade kollegium är här för att stanna. Vi är gränslöst många. Jag är gränslöst tacksam för att vara den del av detta kollegium. Hej Hej!

• #55: Anledningen till att jag är lärare är framförallt två personer. Matematik- och NO-läraren Göran Mohn och bild- och formläraren Carl-Mikael Larsson. Jag ska berätta om dem, och om dem berättar Jonas Lindahl i sitt lärartyck. Det är så roligt att lärare är så goda lärare att eleverna vill följa dem i spåren och bli egna lärare.

• #56: För mig en av de  intressanta delarna med läraryrket är att man hitta inspiration överallt till sitt jobb, sommarfunderar Conny Lindgren. Ordet kreativitet finns i läroplanen och i läraryrket. Må det finnas luft i detta skolsystem. Må inspirationen få utrymme.

• #57: Det är utvecklande att bli vän med motståndet skriver Fröken Backman. I hennes lärartyck finns också Zarembas ord om läraryrkets unika position som såväl konstnärligt och maktutövande. Där finns också Steve Jobs ord: Stay foolish”.

• #58: Läraryrket är komplext, svårt och ibland rent ut sagt besvärligt, skriver Malin Eriksson i sitt lärartyck. Det vittnar många lärare om. Läraryrket är svårt, komplext och ibland rent ut sagt besvärligt, skriver jag också.

• #59: ”Att släppa taget lite, och låta barnen leda mig” är en av de punkter Sara Ahlin beskriver om sitt eget lärande. I detta lärartyck möter vi en lärare som utbildade sig direkt efter gymnasiet och nu har 12 års erfarenhet av lärararbetet.

• #60: I teach, what’s your superpower? frågar Fredrik Sjöstrand. Och det är en fråga från en lärare i professionen. Den frågan ställs till oss alla. Också till de som inte är lärare. Tål att fundera på!

• #61:Jag är övertygad om att vara lärare är ett privilegium och att lärare utövar vänskap på ett professionellt sätt. Man ger, tar, får, levererar, gläds, njuter, sorger, skapar, delar…  är tillsammans, ja så skriver Adriana Sturesson i sitt lärartyck. Och om att flytta till ett nytt land och bli lärare där. Det är många lärare som delar detta.

• #62: När jag bestämde mig för att bli lärare var jag 18 år, skriver Emelie Öhrn. Hon är också generös med vad hon och eleverna gör ihop. Det kan man läsa om i en annan blogg. Lärare och elever bloggar. Det är många som gör det.

• #63:  Att man ska behöva kliva ut ur läraryrket för att orka jobba inom läraryrke, skriver Janna Scheéle. Jag har hört att lärare som inte längre är lärare med klass längtar tillbaka till läraryrkets kärna, den att vara med en klass och se varje elev i den, förverkliga lärande drömmar och ge eleverna sina.

• #64: I mitt lärartyck vill jag hylla mina kollegor för utan dem hade jag inte varit den jag är idag i klassrummet eller i vilket rum jag nu väljer att undervisa i, berättar Catharina Källgren. I detta lärartyck beskrivs också den långa vägen till läraryrket, den via andra viktiga yrken. Den att utbilda sig ”sent i livet”.

• #65: Jag vill vara där när de tar över, när de upplever att idéerna är deras egna, när de bestämmer över arbetet och när jag blir den som servar, möjliggör och håller mig i skym undan, redo att rycka in när helst de behöver mig. Orden är Ann Nyströms. Och hon skriver sitt lärartyck under sommarlovet.

• #66: Lärartycket! Ett Tyck som blivit till en underbar inifrån-skolan-kör tillsammans med Rektortycket, Elevtycket och kanske också Föräldratycket… en kör fylld av glädje, lust, inspiration, hopp och framtidstro! skriver Fröken Gul i sin inledning av sitt lärartyck. Jag tänker på alla de andra yrkesgrupperna i skolans värld, rektorer, elever, fritidspedagoger… ja alla.

• #67: Lärarutbildningen är ingen yrkesutbildning, det är en körkortsutbildning, skriver Ylva Staberg. I hennes lärartyck finns också frustrationen. Den vi kan dela och känna igen oss i. Frustration handlar om hinder. Hinder att genomföra det man önskar och vill.

• #67: Varje dag känner man igen sig i det som alla lärartyckare skriver Ulrika Broman. Det är nog så viktigt att såväl känna igen sig som att inte göra det. Om vi känner igen oss kan vi stärka oss. Det behöver vi. Vi behöver bli fler starka. Sen ska vi öva oss i tolerans för våra olika vägar och tillåta diskussionerna vara taklösa.

• #69: Vi fick fyra underbara år tillsammans, avskedstänker Dan Svanbom. Han skriver om det där vemodet när man ska skriva in slutbetyg och skoltiden ihop är över. Och samtidigt önska lycka till och hoppas på att barnen får det allra bästa. Detta inlägg hör samman med flera andra lärartyckares. Vemodet. Att härbärgera det samtidigt som man sjunger sommarlovssånger och ser eleverna ta det stora och slutliga klivet ut ur skolan.

• #70: I mitt arbete vill jag att barnen ska känna att de är viktiga, skriver Mick Hellgren. I detta lärartyck beskriver Mick också sitt eget skolliv och det hopp han fick av en lärare som verkligen var lärare med både huvud och hjärta. Jag tänker att dessa lärare och dessa elever… ja, med värme helt enkelt.

• #71: Å andra sidan så är det just komplexiteten i yrket som ger dess charm och som vi inte på några villkor skulle vilja vara utan, funderar Linda Forssén. Denna komplexitet återfinns i flera lärartyck. Det är ett stort yrke. Det är ett svårt yrke. Det är läraryrket!

• #73:  Visst kan vi väl skapa samtidens skola tillsammans? frågar Johan Lantz. Det är bara vi som kan svara på den frågan. Vi ska också ställa oss den om och om igen. Det fanns en pedagog som hette Janusz Korczak. Han ställde sig den här frågan om och om igen. Han drömde att han byggde upp en skola, rev ned den och byggde upp den igen. För att skolan aldrig någonsin kunde anses fullständig.

• #74: För mig är arbetet som fritidspedagog – i relation till eleven i skolan – en jakt på autentiska sammanhang, värnar och framhåller Hadar. Detta är fritidspedagogens viktiga perspektiv. Vi talar om hela skolan. Vi bör tala om hela människan, hela eleven och då blir vi fler pedagoger och ett vidgat perspektiv på barns lärande.

• #75: Mota Jante i porten, visa uppskattning i kollegiet, våga utmana och testa nya vägar till att lära tillsammans på skolan, skriver Patrik Glad. I Patrik Glads lärartyck syns också paniken hos den lärarstuderande som besöker en skola som inte har förändrats något alls och den växande lusten hos en nybliven lärare att verkligen bidra till förändring. För eleverna och för läraryrket.

• #76: Jag fyller på med inspiration och kunskap från barn, kollegor, läromedel, föreläsare, Internet och den nya läroplanen, skriver läraren Marika Nylund Ek. Det är så vi kan verka. I gemenskap med varandra. I lärande gemenskap. Att vi lär oss. Att vi låter oss påverkas. Att vi blir till som lärande.

• #77: Att förhålla sig till omvärlden i både stort och smått och ge eleverna verktygen att kommunicera dessa på målspråken, menar Ingrid Paulin Rosell. Det är att befinna sig hos eleverna. Det elevnära kan ta sin början i det lilla. Och i undervisningen kopplas samman med det stora. Och vice versa.

• #80: När jag för några år sedan började twittra öppnade sig ett universum av positivt inflöde i form av åsikter, inlägg, tips, idéer med mera, med mera, allt inriktat på det som ligger mig så varmt om hjärtat: skola och undervisning , skriver Björn Kindenberg. Björn Kindenberg har också talat om skolan i debatterna som uppstod när Zaremba skrev om den svenska skolan.

• #81: När man sakta men säkert ser en förändring i negativt beteende och eleverna istället engagerar sig och börjar stråla i klassrummet, lärartycker Marie Horn. Det handlar mycket om att våga förändra förutsättningarna för eleverna. När eleverna får tillgång till sitt lärande och förstår att de är med.

• # 82: En bra skola för mig är en öppen skola, en nyfiken och modern skola, en skola med gott klimat där glädje, lust och kreativitet är ledord, skriver Linda Ekermalm. Detta att formulera vad skola är. Den diskussionen måste vi hålla liv i. En bra skola … vad är det? Kanske nästa lärartyckarskrivgensvar?

• #83: Mänsklig kunskap har nästan alltid varit en hjärtefråga, någonstans blev jag väldigt övertygad om att kunskap kan motverka krig, bota sjukdomar och ge oss mat, skydd och värme, beskriver Jan Lenander kunskapens makt. Ja, jag delar denna vision. Jag delar hjärtat, tanken och vårt uppdrag.

• #84: Undrade om fröken skulle lägga märke till dem, kanske till och med kommentera och bekräfta hur fina just hennes sandaler var, berättar Hulya Basaran. Läs den förväntansfulla texten, också om tårarna. Om kommunikationen och värdet av att möta elever. Låt oss ständigt påminna oss om att vi är människor. Låt oss beröras.

• #85: Det var under min sista termin på gymnasiet som jag bestämde mig – lärare ville jag bli, en lärare som gör skillnad, berättar Anna Johansson. Jag undrar så över denna målmedvetenhet? Var det förebilder i lärare eller var det längtan efter att vara en del av förändringarna? Mötet med en lärares tankar väcker också de egna frågorna.

• #86: Något jag saknade med min utbildning var hejaropen, det hade varit toppen att möta av positiva tongångar man kan läsa på denna blogg, från dem som jobbar i yrket, beskriver Inger Lundmark. Jag delar erfarenheterna. Lärarkandidater som beskriver att lärare inte själva är glada över sina arbeten och utstrålar inga hejarop. Det måste vi göra. Vi ansvarar för yrket och för dem som kan tänkas bli lärare. Vi ansvar också för dem.

• #86: Min nyfikenhet på detta komplexa som det innebär att lära sig och planera för lärande situationer leder mig in på nya vägar, kan vi läsa i Birgitta Wikström lärartyck. Det är med ljuset på denna nyfikenhet vi kan samlas. Vi kan alltid vara nyfikna lärare. På vad som händer då vi undervisar. Nyfikenheten på vårt fokus och vad eleverna kommer att göra, tänka om det.

• #87: Tack vare stor frihet, flexibel organisation och högt i tak har jag haft möjlighet att experimentera och testa olika verktyg och tjänster och jag har lärt mig mycket, skriver Marie Linder. Det höga taket. Det leder till tankar om det taklösa lärandet. Det gäller också för lärare. Att vi får tänka fritt kring det vi har till uppdrag att omsätta.

• #88 #89: Känslan i magen inför mitt uppdrag, inför mitt yrke, har den här sommaren varit lika nyckfullt som vädret, skriver Benita Sjöberg Reuter. Lärare är människor. Lärare är yrkesutövare. Det är regn, storm och solsken i våra vardagar. Om det är gråväder för läraren blir det gråväder för eleverna. Det blåser ibland så hårt kring skolan. Det kan kännas skyddslöst för en lärare.

• #90: Snart börjar ett nytt läsår, elever ska strömma igenom min undervisning, mina klassrum, mina tankar och mitt liv, framtidstänker Irene Wirdelöv. Då jag läser denna mening tänker jag på behovet av att få tänka ordentligt och inte i all hast om de elever som strömmar in i klassrummet och kliver några steg innanför läraren.

• #91: En verksamhet som är i ständig rörelse, med en kontinuerlig genomströmning av vuxna elever som är på väg mot nya mål, skriver Dagmar Machutta. Den vuxne eleven. Det är något helt annat än eleven som med små sexårsben går till skolan. Vi kan därför inte generalisera våra undervisningar. Vi kan omsätta dem.

• #92: Jag älskar ju mitt arbete och ändå hamnar jag i situationer där jag framställer det som tungt, tråkigt och jobbigt, skriver Cecilia Nilsson. Det är så lätt att bejaka den diskussion som omsluter våra lärararbeten tänker jag. Det är så lätt att delta i skolsamtalens nedåtgående spiral. Det är så, vi är ibland ensamma om att se, tycka, känna och tänka det motsatta. Som om vi inte kunde.

• #93: Jag har under mina 40 år som lärare träffat 13 omgångar förstaklassare och det har alltid varit en utmaning, berättar Britt-Marie Hagman. Det är många,  många möten med elever. Det är generationer barn. 13 omgångar. Vi ska tänka om våra erfarna lärare, de kan berätta.

• #94: Sedan en fantasi (önskan) om hur jag vill att det ska vara, arbetsro och nyfikenhet hos barnen, allas behov blir tillgodosedda, tid till att göra och reflektera både för barnen och vuxna, empati och harmoni mm, och det är inte enkelt att få världarna att gå ihop, grubblar Kristina Johansson. Jag tror vi måste få uttala våra önskningar om hur vi skulle vilja ha det, att få sätta upp en dröm och våga sträva mot den. Jag tror på  det pedagogiska samtalet där drömmen om hur vi ska undervisa måste få vara en fråga.

• #95: De sociala medierna har gett mig en otrolig utveckling, både gällande kunskaper och nätverkande, skriver Ulrika Eriksson. Ibland har jag tänkt att mina pedagogiska diskussioner har varit alldeles för få. Det blev en möjlighet för mig att tänka i pedagogiska banor, ett lyft från görandet, och den ensamhet det innebar att gå omkring och längta efter diskussioner. På nätet fann jag dem. Vi kan ta varandra i våra pedagogiska händer och välkomna våra diskussioner.

• #96: Jag ser också en trend att vi är fler och fler lärare som vill ge läraryrket det rykte som det förtjänar, uppmuntrar Ulrika Eriksson. Ja, tanken med lärartycket är den att vi kan beskriva det vi gör och sätta lite ljus på varför vi vill vara lärare. Kanske som lite motljus till det vi möter. En spegel som vi kan låta skoltänkare möta.

• #97: Jag har lärt mig av mina närmaste medarbetare: Mina lärarkollegor och deras elever, beskriver Ulrika Jonsson. Detta att lära av elever. Det handlar om att få se elever göra, tänka och agera. Att lära av dem handlar om att få följa dem, se hur de uppfattar saker och ting och hur de frågar och får oss att tänka i nya pedagogiska banor.

• #98: Elevkontakten är det som gör mitt arbete till världens bästa, slår Katarina Trobäck fast i sitt lärartyck. Det är nog genomgående så att vi värnar våra elever. Vi värnar också vårt innehåll. Det mötet vår undervisning erbjuder för eleverna. Det är spännande att vara där mitt i. Ja, som lärare.

• #99: ”Måste bara säga tack för att du verkligen körde med oss att analysera och tänka efter på våra prov. Har faktiskt varit till stor hjälp för mig på högskolan!”. Louise Callmer har fått gensvar från en av sina elever. Det där gensvaret som kan komma år efter att man skildes åt elev och lärare. Det är när lärandet upplevs angeläget och eleven förstår lärarens tankar och kraft.

• #100 På samma sätt som jag tar hand om min trädgård behöver jag även ta hans om min undervisning. Ja, orden är Betram Stenlund Fridell. Jag tänker på Lev Vygotskijs ord om att odla morötter. Om vi ständigt måste gräva upp morötterna för att se att de växer så får morötterna ingen möjlighet att väsa upp. Det krävs att vi odlar förutsättningarna för eleverna. Likt trädgårdsmästaren sin lott.

• #101: Jag brann för mina ämnen och ville förse senare generationer med kunskaper just i mina ämnen: svenska och religion, skriver Camilla Carlberg. Att brinna är också att ge glöd åt andra. Ljus också. Det är vad ämnet kan göra för en lärare. Och vad lärare och ämne kan göra för en elev.

• #102: Det är, i de flesta fall, elever som vill, som kan, som kämpar, som är ambitiösa och oavsett vad de har gjort tidigare eller var de kommer ifrån så ska de inte dömas på grund av detta, menar Cecilia Wallin i sitt lärartyck. Det här är en allvarlig fråga. Den ska vi lyfta om och om igen. Skolans, lärarens, elevens, undervisningens innehåll oberoende var den äger rum.

• #103: Jag skrev i början att det är eleverna som gör min dag, men när ni läst vidare så ser ni att jag verkligen vill förmedla vad kollegor är viktiga för att vi ska slippa uppfinna hjulet gång på gång, skriver Bodil Samuelsson. Jag tänker att vi har redan uppfunnit hjulet. Nu kan vi undersöka vägarna där hjulet kan rulla. Vi kan också undersöka varför hjulet inte rullar och varför det fastnar. Det är vägen …

• #105:  Helt ovetenskapligt visar det möjligen att vi generellt räknar lärarjobbet till de mest kreativa yrkena, beskriver Annica Gärdin läraryrket. I läroplanen kan vi läsa om kreativitet. Om vi ska verka kreativt så måste vi få erkänna yrkets kreativitet. Och om vi vill omsätta Lgr 11 ord så måste vi få utrymme, lite luft i systemet, för att skapa förutsättningar för både lärarnas och elevernas kreativitet.

• #106: Solljuset smeker den vita huden på tysta 15-åringar, skriver Åsa Falk Brown ömt. Detta lärartyck är en lång dikt. Den vill jag inte skriva något om. Den vill jag fullt ut uppleva och känna. Ordet jag tänker på är härbärgera. Denna förmåga som vi bör prata mer om. Kanske med denna dikt som underlag.

• #106: Endorfinerna bär mig vidare till nästa utmaning. Det är puls i Gunilla Daveus inlägg. Jag minns denna puls. Jag minns också att jag somnade efter en dag i skolan. Somnade glad men trött på soffan. Kaffekoppen intill. Nej, jag kunde inte vara vaken. Sov tjugo minuter. Varje dag. Varje skoldag. Inte av att jag var utsliten. Utan för att jag var lyckligt trött.

• #108: I min lärarlegitimation kommer det att stå att jag har behörighet att undervisa i slöjd och svenska, skriver Martina Lundström. I detta lärartyck står också om läraren som redskap. Ja, vi är redskap för att eleverna ska få såväl ämne som möjligheter inom ämnet. Vi är så mycket vi lärare. Så stort är vårt yrke.

• #110: Naturligtvis är kunskap och betyg viktigt, men för elever som kanske aldrig har haft en fungerande relation till en vuxen måste mötet vara det första steget, skriver Victoria Antonsson. Att eleverna behöver relationer för att lära är nog så viktigt. Relationer till sin lärare och till ämnet. Det betyder att läraren måste erbjuda en lärande relation och därmed också visa ämnet. Detta hör samman med #114.

• #114: Vid närmare eftertanke är det dock så att det min yrkesvardag hadlar om allra mest är inte deriveringsregler, litterära genrer eller ens all dokumentation vo ålags sköta, utan möten med unga människor, tänker Emma Edstam. Skolan är en mötesplats för unga människor. Skolan är en plats där vuxna finns. Det handlar om relationer och om ansvaret för dessa.

• #116: Jag tränar hela tiden på hur jag kan använda min kropp, min röst och rummet för att förstärka och förtydliga situationer i klassrummet, förklarar Moa Dalkvist i sitt lärartyck. Läraryrket är svårt och utmanande. Vad säger vi med våra kroppar, hur kan vi använda rösten så att den gör det möjligt för eleverna att uppfatta nyanser i exempelvis romaner och noveller? Att vi lärare ständigt övar oss på att bli bättre på våra budskap tänker jag.

• #117: Att undervisa var plötsligt det roligaste jag någonsin gjort, skriver Karin Brånebäck i sitt lärartyck. Jag hade förmånen att vara lärarkandidat med Karin Brånebäck. Vi var kursare. Nu tar vi kurs ihop med alla i det utvidgade kollegiet. Det går att flippa klassrum har jag lärt mig av Karin Brånebäck.

• #119: Inte ångrar jag mig en sekund över mitt yrkesval, snarare tvärtom, lärartycker Malin Jeppson. Och därmed är hon den sista lärartyckaren under denna omgång. Att inte ångra sitt yrkesval är viktigt. Vi ska främja förutsättningarna för alla lärare att vara utan ånger för sitt yrkesval. Allt annat än ånger. Allt det där andra. Den där lärarlusten! Den ska vi värna.

 

HÄR KAN VI TÄNKA FORTSÄTTNING: