Regn, två små barn och det jag får med mig

Två barn står i regnet på gården till förskolan. De står mitt emot varandra. De är ett och ett halvt år gamla. De är påklädda till skydd för kyla och regn. Armarna hänger liksom nedåt. De står mitt emot varandra. Skrattar. Skrattar. Skrattar. Jag tror men vet inte – att de skrattar åt själva glädjen av att se varandra. Skrattar för att skratt smittar av sig. Jag går förbi, stannar till, vänder ett ögonblick tillbaka. Fångar in deras skratt som är så fritt och så omedelbart. Jag känner lycka! Tack barnen!