Under hela mitt lärarliv har Janusz Korczak varit mitt bollplank. Och jag låter Birgitta Qvarsell beskriva varför:
”Korczaks tänkande erbjöd ett alternativ till den kompensatoriska pedagogik som hela skolan som system i grunden är ett uttryck för, och som står för en strävan att ta reda på barnets sämsta, dess svagheter och att utifrån det fylla på med sådant som kompenserar för bristerna, antingen det rör sig om problem hos barnet (dyslexi, svag begåvning eller annat psykiskt) eller i barnets miljö (etniskt och socialt).
Korczak kan bidra till att skapa en synvända: I stället för kontroll av svagheter och brister kan vi se och ta vara på barns kompetenser och erfarenheter. I stället för att tala om barns koncentrationsproblem kan vi se deras simultankapacitet.”
Hela artikeln finns att läsa i Pedagogiska Magasinet nummer 3 september 2012
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
