Liten novemberdikt om sorg

Sorg som sitter i magen. Ingen bra plats. Sorg som sitter i fötterna. Ingen bra plats. Sorg som sitter i hjärtat. Ja, där kan den sitta. Sorg som slagit sig ned och ömsom vecklar ut sig och ömsom knyter sig samman. Som pulsslag.

*****

PS. Fotografiet har inget med dikten att göra. Detta var en märklig inredningstext jag såg i LA. D.S

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.