Liten novemberdikt om sorg

Sorg som sitter i magen. Ingen bra plats. Sorg som sitter i fötterna. Ingen bra plats. Sorg som sitter i hjärtat. Ja, där kan den sitta. Sorg som slagit sig ned och ömsom vecklar ut sig och ömsom knyter sig samman. Som pulsslag.

*****

PS. Fotografiet har inget med dikten att göra. Detta var en märklig inredningstext jag såg i LA. D.S