Läsfrågor! Alltid välkomna. Dagens läsfråga är denna:

Körling fotograferar 2002

DAGENS LÄSFRÅGA:

Hej!

Jag brukar träffa fritidspedagogerna i kommunen två gånger/ läsår ungefär. På torsdag ska vi prata högläsning och jag blir yr över det jag vill göra. De brukar läsa högt vet jag. De tycker det är knepigt att läsa saker som sträcker sig över flera stund, det är inte samma barn alla dagar.

Vad skulle du göra , jag har en timme till förfogande?

SÅ HÄR SVARAR JAG:

Fritidspedagogerna är viktiga läsarutvecklare, det är alla som arbetar vid skolan, viktiga läsutvecklare och läsinspiratörer. Jag brukar säga att alla som arbetar har ett synnerligen viktigt språkuppdrag. Detta uppdrag går att läsa i det inledande stycket i läroplanen: Varje elev ska efter tioårig grundskola ha fått ett rikt språk både i tal och skrift.

Då fritidspedagogerna har samlingar kan de alltid högläsa de texter som handlar om information. Det betyder att de, precis som lärarna under lektionerna, utvecklar det talade språket, så att detta blir tydligare och mer skriftlikt. Det skriftlika språket är att tala mer fullständigt, att undvika ersättningsord som hon, den , det utan medvetet sätta ord på begrepp. Det betyder också att tala utvidgat – alltså att inte ta bort förklaringar som eleverna inte förstår utan lägga till förklaringar så att eleverna förstår.

Då det gäller läsning tänker jag att boken bör ha en början och ett slut under varje högläsning. Då passar noveller och korta stycken utmärkt att läsa. Jag tror på den fullständiga berättelsen, dvs, att vi läser klart berättelser och att vi ger eleverna möjlighet att höra färdigt. Det är också en väg att lära sig lyssna till sagor och berättelser och utveckla den förmågan till att omsluta böcker vilka måste läsas under en längre tid.

Som alltid då det gäller högläsning lyfter jag fram vikten av denna. Det betyder att högläsning inte är något för att lugna gruppen eller ha andra syften än att faktiskt ge språk, idéer, handlingar, författarröster, ge tankeutrymme och mening för den lyssnande. Därför måste högläsaren lägga vikt vid högläsningen. Inte tala om den med barnen utan känna ansvaret om gåvan högläsaren ger till de som lyssnar.

När vi väl högläser söka att inte avbryta oss för det yttre. Sagan, berättelsen ska ha fullt fokus och vi kan alltid innesluta eleverna med frågeställningar och att barnen får smaka på meningar och ord kollektivt. Men straffa aldrig med att sluta läsa eller läsa irriterat för att gruppen inte sköter sig som du önskar. Fortsätt. Historien fångar dem till slut. Det är min erfarenhet.

Lycka till!

PS. Texten jag skrivit handlar egentligen inte om fritidspedagogerna utan om alla läsare vid skolan. D.S

Det här inlägget postades i Ansvaret, Boken i undervisningen, Frågekonsten, Högläsning, Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.