På nyheterna säger man att fritidshemmen är en förvaring – för många barn och för få vuxna, och de som är där är inte utbildade – och undervisningsrådet säger att föräldrarna ska börja ställa krav – och dessa krav ska vara att barnen ska få en meningsfull fritid och att barnen ska stärkas i sin utveckling.
Jag är tacksam att jag ser allt annat än förvaring där jag är. Jag tror det är en aning farligt att dela upp barns verkligheter i delar – helhetstänket kunde vara – FÖRSVARA barnen!
Och mot omvärlden – FÖRKLARA barnen!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Det där ordet ”förvaring” är verkligen laddat. Det handlar mycket om en barnsyn där barndomen ska laddas med innehåll i förhållande till framtiden och då är skolan ett ställe där du i första hand b-l-i-r någonting. Motsatsen är kanske fritidshemmet som då får karaktären av en plats där det är tillåtet att b-a-r-a v-a-r-a!
Denna nuförankring tror jag framstår som mycket hotfull i ett samhälle som är besatt av nytta.
Men det är klart att även varandet ställer vissa krav på kvalitet och kloka vuxna!
Det är MYCKET viktigt att låta barnen vara och göra det som barn vill – leka, bygga, sitta och titta – men det krävs vuxna att titta på, samtala med… och allt det där som handlar om att vara – Anne-Marie