”Jag började som lärare i stor förvirring. Hur skulle jag agera? Hur skulle jag vara för att vara en bra lärare? Jag vill ju att barnen skulle tycka om mig, jag kunde inte sätta gränser. Jag läste i böckerna om metoder och praktisk inlärning, men de levande barnen var för snabba och oförutsägbara. Vem kan fånga ett levande barn?”
Det är så lätt att känna igen sig. Margareta Strömstedt har skrivit om sin syn på barn, sina möten med författare och om sitt eget skrivande i boken JAG SKULLE SÅ GÄRNA VILJA FÖRFÖRA DIG – MEN JAG ORKAR INTE, 2013
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
