– Jag undrar vad era pappor och mammor skulle säg om de såg er dricka kaffe, sa hemulens moster. De skulle gråta. Hur är det med er uppfostran? Är ni uppfostrade? Kanske är ni födda omöjliga?
– Jag är född under alldeles särskilda stjärnor, passade jag på. Man hittade mig i en liten snäcka med sammet i botten!
– Jag vill inte bli uppfostrad, sade Fredriksson mycket tydligt. Jag är uppfinnare. Jag gör vad jag vill.
– Ursäkta! utbrast Rådd-djuret, men min pappa och mamma gråter inte alls! De kom bort i en storstädning.
Joxaren stoppade sin pipa med hotfulla rörelser. – Hah! sade han. Jag gillar inte förordningar. De kommer mig att tänka på en parkvakt.
Hemulens moster betraktade oss länge. Därefter sade hon långsamt: hädanefter är det jag som tar hand om er.
– Moster slipper! skrek vi på en gång.
************************************
Ur Muminpappans memoarer av Tove Jansson, s. 61 och boken är utgiven 1968 av Gebers Förlag.
Förslag: Läs denna text för barn. Eller ta den till ett pedagogiskt samtal om fostran, drill och en gnutta glädje, kanske för att diskutera trots i en mer hälsobefrämjande aspekt. Rätten att slippa Hemulens moster.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
