Vi behöver de här litterära barnen – Pippi, Emil och Ronja. Vi behöver det barn som likt Pippi vänder och vrider på det vi vuxna gör, ge en annan spegel. Vi behöver Emil som trots sina hyss blir en vuxen kommunalordförande. Vi behöver berättelsen som Ronjas klassresa. Berättelser som ger barn utrymme att vara dem de är.
Vi behöver berättelserna som författarna kan ge om barn. För den pedagogiska diskussionen. För den litterära spegeln. För upplevelsen. För att ge.
Vi vuxna behöver berättelserna för att påminna oss om vad barn är. Barn behöver berättelserna för att få vara barn.
Jag håller fullständigt med dig. Älskar bilden!