Jag önskar mig paket ut Karl Bertil Jonssons julklappssäck. Jag tror jag skulle bli överlycklig om jag fick en tändstickstavla föreställande Bodens fästning. Men jag skulle inte vilja ta den ifrån en bättre julklappsbehövande. Den randiga sidenslipsen som Beda Larsson trycker till sin barm hoppas jag att hon för alltid får behålla. De sex japanska servettringarna av päronträd skulle jag aldrig någonsin ta ifrån de barn som leker så livfullt med dem. Jag hoppas vi alla kan se den här berättelsen och skapa berättelser om julen och dess överflöd. Jag önskar mig inte en rotfruktspresscentrifug eller vad man nu kallar det. Jag önskar mig en jul där någon säger att den är god för att vi är tillsammans.
Sen är den där tändstickstavlan. Tänk att få en sådan. Bodens fästning. Kanske att man kan göra den själv på mellandagarna och sända den till någon släkting. Det vore ett äventyr att se var den slutligen hamnar.
Allvarligt talat – den film och den berättelse som Tage Danielsson berättar och den som är tecknad av Åhlin har något allvarligt att säga idag också. Det skrämmer mig.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Väsentlig reflexion. Jag känner det som om världen var lite bättre på Tages tid. http://minnesvart.com/tagedanielsson/