”Hemlig” kollega på skolan

 

Jante styr och ställer i skolan. Det krävs mycket för att Jante ska skriva ut sig ur skolan, riva sitt osynliga anställningsavtal och söka nytt jobb. Jante slår till mot de lärare som lyckas, känner glädje eller på annat vis inte berör frågorna som har slagit rot i vartenda pedagogiskt samtal. Utvecklande möten kan plötsligt kännas tunga och besvärliga, inte hamna i ryggsäcken utan magsäcken, klumpen i magen och där sitter den sedan och breder ut sig, och för att rädda sig själv ur eländet kläcks några klagoord om skolan och alltsammans. Jante gör också att vi inte vågar be om hjälp, vågar slå våra kloka huvuden ihop eller knacka på kollegans dörr och lågmält fråga om det är ok att följa lektionen – ja, bara för att man vill lära.

Ibland tänker jag. Tänk om vi hade ”hemlig” kollega vid skolan. Som en hemlig kompis. Jag behövde en hemlig kompis i mitt klassrum och jag tänkte alltid att det satt en annan lärare som såg mig och mKörling fotograferar 2013in undervisning och som jag senare kunde diskutera med. Som om kollegan fanns. Jag pratade högt med mig själv för att få syn på det jag tänkte och tyckte. Min kompis hette Lev Vygotskij. Ibland log han. Ibland rynkade han pannan. Ibland vände han bort blicken. Ibland grep han in och ställde frågor som utmanade mig. Ja, jag lekte naturligtvis. Jag ville komma åt tankarna.

Kanske ska vi göra så här:

  • En undervisande lärare i årskurs fem ska samtala och diskutera med en lärare i förskoleklass.
  • en undervisande lärare i spanska i årskurs sju ska samtala och diskutera med en undervisande lärare i årskurs två och i ämnet musik.
  • en undervisande lärare i matematik ska samtala med en fritidspedagog för barnen i årkurs 1,2 och tre.

Ja, helt enkelt ska den hemliga kollegan vara en kollega långt ifrån det egna stadiet och det egna arbetslaget. Jag tror vi måste få prata om det vi gör, det vi ser, det vi tänker och det vi upplever. Kanske ska vi bara lära oss att lyssna till den som berättar, kanske lära oss att lyssna till oss själva.

Men om vi skulle ha en hemlig kollega skulle jag se till den kollega jag sällan talar med. Skulle sätta mig intill den kollegan vid eftermiddagens fika och bestämma mig för att vara nyfiken och relaterande. Och om Jante slog sig ned skulle jag öva mig i att lyssna också till Jante. Öva, öva och öva mig i att lyssna färdigt på vad Jante har att säga. Innan jag stänger till om försvaret och låser dörrarna, kastar nycklarna och går ut och förtvivlar på en av skolans toaletter.

Jag funderar om det här med hemlig kollega är så bra egentligen. Men eftersom vi ibland har hemlig kompis för eleverna så kan vi åtminstone pröva det vi tycker eleverna ska göra. Dessutom strider det hemliga mot det synliga lärande som skolforskare Hattie ser som en möjlig skolutveckling.

 

This entry was posted in Inkludering. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *