Jag funderar över redskap. Jag funderar över vispar. Jag funderar över varför man vispar. En kaka eller ett bröd blir inte så där saftigt om denna ingrediens inte finns. Jag funderar också hur man gör om man måste vispa utan att ha något redskap att vispa med. De är frågorna gör mig kreativ. Om jag inte har något måste jag hitta på ett. Jag kan:
- vispa med handen. För att göra det måste jag spreta med fingrarna så att luften komma in mellan dem. Jag måste kanske låta mina fingrar vara lite lediga men min armkraft koncentrerad. Hur svårt som helst.
- jag kan gå ut i naturen och ta en kvist med många utväxter och smågrenar på. Den kan jag bearbeta så att den blir ren och jag plockar nog bort lite grenar och bark.
- jag kan ta en gaffel och vispa med den.
- jag kan hälla grädden i en burk. Då kan jag inte fylla upp grädden till toppen utan måste lämna utrymme för luften i burken. Sen kan jag hoppa, skaka eller ha ett gympapass så kanske jag har vispat grädden.
- jag kan också uppfinna en ny visp genom att sätta ihop olika redskap med varandra, som videon här ovan. Jag undrar om det skulle gå fortare om jag kopplade en visp till en fön?
- Ja, sen kan jag också ta en ballongvisp, en vanlig visp och … vad heter vispar, vilka finns och till vad ska jag använda dem till.
Ja, det finns mycket att fundera över. När uppfanns vispen? Hur gör man om man inte har en visp? Hur kan man uppfinna den? Varför ska man ha en visp? Vad betyder en bubbla? Var är bubblorna då brödet är bakat? Vad gör bubblorna i ugnen? Vad händer i bullen då den gräddas?
Då jag såg elever diska för hand upptäckte jag sambandet mellan att vispa ägg och socker poröst – då vattnet rann i diskbaljan vispade strålen upp bubblor – det sambandet.
Kursplanerna är inga stuprör. De korsar varandra. Här kan man säga att det handlar om kemi, svenska och hem- och konsumentkunskap. Man kan säga det.