Då var det dags för de årliga sommarlovstalen:
Skolan har redan bäddats in i grönska.
I klassrummen har fönstren öppnats
för sommarvärmen och dofterna.
Vi märkte redan för några veckor sedan
hur sommaren smög in i skolan,
solstrålarna som lekte på gymnastikgolvet,
solens värme på bänken
och det där sommarregnet som kom med tunga droppar
slog ned och skapade vattenpölar att hoppa i.
Och sommaren lockar er nu ut ur skolan.
Lockar med sitt gröna gräs,
sina maskrosor,
fåglarnas sånger på olika språk,
och bussen som river upp ett varmt asfaltsdamm,
ja till och med dammet doftar av sommar.
Bussen tar dig till badet,
från staden, eller till staden,
skumpar
sommarvarm till andra platser,
och glassen du köper kommer att smälta
på din tunga och i din hand,
picknicken på balkongen
med saft, kaffe och en nybakad sockerkaka,
eller kex och rån smakar sommaräventyr.
Vi kommer att mötas igen.
Då kunskapsäpplena lyser röda i träden.
Då det ljusa gröna bladen mörknar mot grönaste grön.
Då tröjan du tar på dig ska värma dig.
Då hösten ropar in dig.
Då vaknar skolan till liv.
Inbäddad i hösten.
Då slår portarna upp igen.
Klockan ringer, plingeliplong eller riiiiiiinger med långa vokaler av i.
Då står rektorn i dörren till skolan,
då vinkar lärarna från skolans fönster,
då sätter vaktmästaren i nya glödlampor,
och i skolköket lagas det favoritmaten.
Allt finns kvar och börjar om igen.
Men inte än.
Utan nu.
Nu!
Nu slår sommaren upp sin stora famn.
Skoldörrarna är öppna.
Det är sommarlov.
DETTA ÄR DET FÖRSTA SOMMARTALET MEN JAG SKRIVER FLER OCH LÄGGER IN DEM PÅ SAMMA SIDA SOM DENNA. Det finns andra sommarlovstal så sök vidare i bloggen.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Tack!