Här finns flera sommartal, skrivna 2014, för er att låna, läsa, använda och säga hej då och välkomna tillbaka. Men titta gärna under kategori – Sommarlovstal och andra tal för att få fler.
***** ETT TAL ÄR DETTA: ******
Sommarlov!
Skolan har redan bäddats in i grönska.
I klassrummen har fönstren öppnats
för sommarvärmen och dofterna.
Vi märkte redan för några veckor sedan
hur sommaren smög in i skolan,
solstrålarna som lekte på gymnastikgolvet,
solens värme på bänken
och det där sommarregnet som kom med tunga droppar
slog ned och skapade vattenpölar att hoppa i.
Och sommaren lockar er nu ut ur skolan.
Lockar med sitt gröna gräs,
sina maskrosor,
fåglarnas sånger på olika språk,
och bussen som river upp ett varmt asfaltsdamm,
ja till och med dammet doftar av sommar.
Bussen tar dig till badet,
från staden, eller till staden,
skumpar
sommarvarm till andra platser,
och glassen du köper kommer att smälta
på din tunga och i din hand,
picknicken på balkongen
med saft, kaffe och en nybakad sockerkaka,
eller kex och rån smakar sommaräventyr.
Vi kommer att mötas igen.
Då kunskapsäpplena lyser röda i träden.
Då det ljusa gröna bladen mörknar mot grönaste grön.
Då tröjan du tar på dig ska värma dig.
Då hösten ropar in dig.
Då vaknar skolan till liv.
Inbäddad i hösten.
Då slår portarna upp igen.
Klockan ringer, plingeliplong eller riiiiiiinger med långa vokaler av i.
Då står rektorn i dörren till skolan,
då vinkar lärarna från skolans fönster,
då sätter vaktmästaren i nya glödlampor,
och i skolköket lagas det favoritmaten.
Allt finns kvar och börjar om igen.
Men inte än.
Utan nu.
Nu!
Nu slår sommaren upp sin stora famn.
Skoldörrarna är öppna.
Det är sommarlov.
***** ETT ANNAT TAL ÄR *****
Sommarlov!
Sommarlovets ord är gröna,
röda, gula och blå.
Gröna grässtrån mot dina fötter.
Röda bär i din mun.
Gul sol, gul saft, gula dagar.
Blå Himmel. Blåklockor. Blå natt.
Sommarlovets dagar
är långa.
Sommarlovsmorgonens väckarklocka är en solstråle.
Sommardagen är bussresan till en lekkamrat eller vän.
Sommarkvällen är fotbollen i parken eller
glassen på parkbänken.
Sommaren är myggorna, getingarna, bromsarna
och prästkragen, mandelblomman och hästen i en hage.
Den som mumsar gräs och tittar upp då vi går förbi.
Sommaren är som kon som slår efter flugorna med sin svans och sina öron,
som fortsätter njuta av gräset, höga himlen och solvärmen.
Då skolan ringer ut för sommarlov
då är det sommarruset vi känner.
Det glada,
det upprymda,
det lediga.
Och då hösten ringer in oss igen,
då väntar vi lärare, fritidspedagoger, rektor och vaktmästare
på skoltrappan. Vi kommer säga hej och välkomna igen.
*****
Ett annat tal
****
Skolan har redan bäddats in i grönska.
I klassrummen har fönstren öppnats
för sommarvärmen och dofterna.
Vi märkte redan för några veckor sedan
hur sommaren smög in i skolan,
solstrålarna som lekte på gymnastikgolvet,
solens värme på bänken
och det där sommarregnet som kom med tunga droppar
slog ned och skapade vattenpölar att hoppa i.
Och sommaren lockar er nu ut ur skolan.
Lockar med sitt gröna gräs,
sina maskrosor,
fåglarnas sånger på olika språk,
och bussen som river upp ett varmt asfaltsdamm,
ja till och med dammet doftar av sommar.
Bussen tar dig till badet,
från staden, eller till staden,
skumpar
sommarvarm till andra platser,
och glassen du köper kommer att smälta
på din tunga och i din hand,
picknicken på balkongen
med saft, kaffe och en nybakad sockerkaka,
eller kex och rån smakar sommaräventyr.
Vi kommer att mötas igen.
Då kunskapsäpplena lyser röda i träden.
Då det ljusa gröna bladen mörknar mot grönaste grön.
Då tröjan du tar på dig ska värma dig.
Då hösten ropar in dig.
Då vaknar skolan till liv.
Inbäddad i hösten.
Då slår portarna upp igen.
Klockan ringer, plingeliplong eller riiiiiiinger med långa vokaler av i.
Då står rektorn i dörren till skolan,
då vinkar lärarna från skolans fönster,
då sätter vaktmästaren i nya glödlampor,
och i skolköket lagas det favoritmaten.
Allt finns kvar och börjar om igen.
Men inte än.
Utan nu.
Nu!
Nu slår sommaren upp sin stora famn.
Skoldörrarna är öppna.
Det är sommarlov.
*****
Ett annat tal:
*****
Det har gått ett skolår. Ett skolår från hösttermin till vårtermin.
Under viktiga höst-, vinter- och vårdagar har (egna namnet) skolan varit ett viktigt centrum för oss alla.
(egna namnet) skolans innehåll har vi skapat tillsammans.
Vi har talat engelska, löst ekvationer, byggt robotar, skapat förståelse för andra världskriget, tragglat tysk grammatik, stavat oss till roliga ord, rört oss till trummornas takt, dansat till Mozarts musik, brevväxlat med elever i Indien, ljudat meningar ur böcker, skrivit på ipads, fått ett plåster av skolsköterskan och köpt en smörgås i fiket. Allt vi har gjort och lärt i skolan.
Nu väntar sommaren därute!
Då allt av sommarlovet kommer vara ert att uppleva. Nyckelpigan som kryper upp för ett grässtrå, glassen som smälter i dina händer, ditt ansikte i sjöns vattenspegeln, grönskan som är så grön, smörblommorna och prästkragarna på ängarna, myggbetten på benen, humlan som störtdyker i en blommande buske, bussen som kör genom sommarvarma gator, pendeltåget som väntar på sina sommarresenärer och dagarna som kallas sommarlovsdagar – det är alla sommardagar för var och en av oss att träda ut i.
Och sommarlovsvädret, med sommarregn, sommarvind, hög blå himmel och det där plötsliga åskvädret som gör att vi springer in under tak och har tålamod att vänta tills himlen spricker upp igen och solen torkar upp och återställer sommarlovsvädret – det hör också vårt sommarlov till.
Och de långa dagarna och de korta nätterna är också våra att uppleva. Sommarljuset vi kan njuta på en balkong eller en badhandduk vid en bassäng.
Nu skolavslutar vi tillsammans. Några lämnar skolan för andra skolor.
Gymnasium väntar för er som slutar i årskurs nio. Några barn väntar att bli nya elever väntar nyfiket att få börja här. De är sex år och väntar med spänning på vad skolan kan ge och betyda. Och när hösten kommer möter vi dem. Vi som är här! Vi som kommer att börja i årskurs två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta och nio. Då hösten ringer in oss alla.
Och nu! Nu är det sommarlov! Det är för oss alla. Tack!