– Hej! Jag är sex år, säger en liten en som plötsligt står framför mig.
– Hej, svarar jag och tittar på liten som står framför mig.
– Jag kan gå hem själv. Jag är sex år och jag kan gå hem själv, säger sexåringen med kraft och stolthet.
– Ja, du kan gå hem själv, säger jag.
Han lutar sig fram mot mig. Tittar mig djupt i ögonen som för att få mig att förstå det stora i att vara sex år och kunna själv.
– Jag är sex år. Jag kan saker!
Det är stort och fint att känna att man kan och viktigt att få detta bekräftat! Härlig beskrivning, tack 🙂
Bravo!
Bravo för lillan, stor människan, och för Dig A-Marie, som kallar hit in i din blogg, så underbart, detta ”jag kan”. Kristallklart! Jag kan och är medveten om Det, oberoendet av åldern t.o.m.
Redan blev jag 70 år gammal sedan förra mars månad! Tack lilla, tack Anne-Marie! Alltid.
Allt gott!
Jesús i Madrid