Det utvidgade kollegiet! Det gränslöst stora kollegium där vi kan mötas, följas åt, lyfta upp frågor och visa fram lektionsförslag. Det kollegium som utvidgar det kollegium vi har på skolan. Jag har varit i det utvidgade kollegiet mycket länge, många kollegor har jag, och jag är tacksam för det. Ibland har kollegiet utplånat yrkesensamhet och givit mig möjlighet att samtala om det jag vill samtala; om pedagogik.
Det utvidgade kollegiet innebär också att man kan följa utan att själv göra sig hörd. Man kan läsa in det som intresserar, följa en lärares arbete och själv kanske undersöka sitt eget. En slags spegel kan erbjudas, en spegel för att göra något nytt. Jag tänker ofta på de som följer utan att själv skriva något. Och så fungerar det utvidgade kollegiet; man är med på det sätt man själv vill vara med. Välkommen alltid.
Igår träffade jag två lärare jag trodde mig känna. Blev så innerligt glad och kramade om lärarna. Sen tog diskussionen vid, samtalen om skolan, pedagogiken och … plötsligt inser jag att jag aldrig någonsin träffat dessa två. En svindlande tanke.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
