Det utvidgade kollegiet – så här tänkte jag då jag myntade begreppet

För många år sedan myntade jag begreppet ”Det utvidgade kollegiet”. Det gjorde jag efter att under lång tid upptäckt hur livgivande och livaktiga de pedagogiska diskussionerna var på nätet och hur ofta jag sökte mig till dessa. Jag fann att vi hade gemenskap i styrdokumenten och att vi förde fram frågor och sökte oss till fler svar och alternativa lösningar. Eftersom vi har uppdrag ur samma dokument blir diskussionen här på nätet mer kollegial. Vi blir och är kollegor. Det var en slags känsla av samhörighet.

Jag grubblade på vad det betydde för mig, jag grubblade på mina egna behov av att få föra pedagogiska samtal och få ta del av vad andra lärare gör och tänker. Det utvidgade kollegiet är stort och omfattar många andra. Det är kring frågorna vi samlas. De är vårt fokus. Mitt utvidgade kollegium är stort och det är jag tacksam för. Kanhända för det utvidgade kollegiet med sig frågorna in i det fysiska kollegiet också.

Det utvidgade kollegiet är ingen kurs, har inga måsten, har inga krav. Man får delta genom att läsa andra, följa någon lärare, inte ge sig till känna, fråga, tycka, tänka, förklara. Man behöver inte ge sig in i skolchatt, eller komma med fantastiska lektionsidéer utan titta in hos andra lärare. Det utvidgade kollegiet är ditt och du väljer själv om du vill ge dig till känna, eller om du vill läsa och stanna utanför diskussionen.

Det utvidgade kollegiet är en möjlighet att närma sig frågorna i egen takt och efter eget behov. Nätet erbjuder det. Därför är vi alla kollegor i det utvidgade kollegiet. Vi talar ur skolan och med varandra. Läraren blir text. Fokus blir innehållet.

Hursomhelst. Tacksam och glad är jag för att ni finns och att vi förenas under detta begrepp. Och att vi ständigt blir fler. Är fler! Välkommen är du!