Den gick bara sönder. I mina händer. Då jag rörde vid den. Den gick bara sönder. Jag gick genast och berättade att jag gjort sönder något. Djupt ledsen över det som hänt. Och kära nån sa någon. Kära nån, kära nån. Det måste vara hemskt för dig att det drabbade dig. Kan du slå det ur hågen. Glöm händelsen. Saker och ting går sönder. Ibland rår vi inte på det.
Som muminvärlden. Där sylten tappas, glasburken går sönder och inget farligt händer, ingen skuld som lägger sordin på den uppriktiga sorgen över att ha tappat något värdefullt. Det sker utan att vi menar det. Saker och ting går sönder.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
