Högläs gärna för dig själv eller för någon i din närhet.
”Som exempel hade Hutte berättat för mig om en person som han kallade ”badstrandsmannen”. Denne hade tillbragt fyrtio år av sitt liv på badstränder eller vid simbassänger, älskvärt konverserande sommargäster och rika dagdrivare. I glada gruppers mitt figurerar han, klädd i baddräkt, i ena hörnet eller i bakgrunden på tusentals semesterfoton, men ingen skulle kunna tala om vad han hette eller varför han överhuvudtaget finns med. Och ingen lade heller märke till att han en dag hade försvunnit från korten. Jag vågade inte säga det till Hutte, men jag hade trott att ”badstrandsmannen” var jag. För övrigt hade jag inte gjort honom förvånad om jag erkänt det. Hutte brukade alltid säga att vi alla i själva verket är ”badstrandsmänniskor” och att ”sanden” – här citerar jag hans egna ord – ”bara för några ögonblick bevarar märket av våra fotspår.”
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
