Dramaten. Bruno K Öijer.

På dramatens scen.
Dikten.
I dramatens bänkar.
Vi som darrade genom den.
Dikten.

 

Orden slungades rakt in i det innersta.
Orden som for över oss. Genom oss.
Landade i mitt hjärta, min mage och
i de plötsliga tårarna, i det befriande skrattet,
och tystnaden innan nästa
dikt exploderade med sitt innehåll.

Det här inlägget postades i Litteratur och läsning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.