Jag lär mig

Jag lyssnade på ett program om Stil på P1. Det handlade om Yoko Ono. Ett nyanserat program om musik och konst, stil och att vara före sin tid. Yoko Ono lär ha sagt att hon är mest nöjd med sig själv. För hon var den enda som visste hur mycket tid hon lagt ned på att lära sig och den enda som visste hur mycket hon lärt sig.

Ibland tänker jag så. Jag har lagt ned mycket tid och arbete på att lära mig och fortsätter att göra det. Jag läser dagligen något om pedagogik och lärande. Säkert en timme om dagen. Det gjorde jag också då jag undervisade och hade elever. Då skrev jag dagligen om lektionerna, före och efter. Vad hade jag upptäckt? Vad hade jag förvånats över? Vad ville jag ge eleverna för morgondagen? Vad kunde de idag? Hur visste jag det?

Jag skrev korta reflektioner. Det gör jag fortfarande. Om det jag ser. Om det jag tänker. Om det jag får frågor kring. Jag lär mig. Det vill jag fortsätta att göra. Lära mig.

Jag lär mig av att gå tillbaka till böcker jag lärde mig mycket ur en gång för att upptäcka att jag har mer att lära ur dem, det jag inte såg då och det jag ser idag. Det finns inget enkelt sätt att lära sig. Det finns ett långt och mödosamt sätt att förstå. Och när jag förstår så utmanas jag igen. Jag kommer att en dag se tillbaka på allt jag lärt mig och kanske förstår jag hur mycket arbete jag lagt ned. Det är arbetet jag kommer se tillbaka på och känna mig nöjd med.

Att jag knäppte kappan och arbetade vidare.